Oskar Kokoschka
Wienexpressionismens psykolog.
Oskar Kokoschka målade porträtt som gick under huden på modellerna. Hans Vindens brud skildrar hans kärlek till Alma Mahler.
Oskar Kokoschka föddes 1886 i Pöchlarn vid Donau och växte upp i Wien. Han studerade vid konstindustriskolan där, och på den stora Kunstschau-utställningen 1908 väckte han redan uppmärksamhet. Året efter blev hans pjäs Mördare, kvinnors hopp en skandal. Arkitekten Adolf Loos blev tidigt hans beskyddare och skaffade honom porträttuppdrag bland Wiens intellektuella.
Porträtten blev hans genombrott. Kokoschka ville inte avbilda ytan utan fånga modellens inre, och många beställare kände inte igen sig själva. Ansikten och händer målas med nervösa, ristande drag, och färgen kan vara både tunn och sårig. Han räknas tillsammans med Egon Schiele som den österrikiska expressionismens främsta namn.
Mellan 1912 och 1914 hade han ett stormigt förhållande med Alma Mahler, änka efter tonsättaren Gustav Mahler. Det skildras i Vindens brud från 1913–14, där paret ligger i ett virvlande, blågrönt landskap. Målningen finns i dag på Kunstmuseum Basel. När Alma lämnade honom tog han värvning i första världskriget och skadades svårt. Efteråt lät han tillverka en docka i hennes gestalt, en episod som blivit en del av hans myt.
Åren 1919–1923 var han professor vid konstakademien i Dresden och reste sedan länge i Europa, Nordafrika och Mellanöstern, där han målade färgstarka stadslandskap. Nazisterna stämplade hans konst som ”urartad”. Han flydde till Prag 1934 och vidare till London 1938, där han senare blev brittisk medborgare. Han svarade nazisterna med Självporträtt av en urartad konstnär från 1937.
Från 1953 bodde han i Villeneuve vid Genèvesjön. Samma år startade han en sommarskola i Salzburg som han kallade Seendets skola, där han lärde ut att se och teckna fritt. Han dog 1980 i Montreux, 93 år gammal. Kokoschka står som en av 1900-talets stora porträttmålare och ett exempel på hur expressionismen gjorde det inre livet till bildens egentliga motiv.