Käthe Kollwitz
De fattigas och mödrarnas konstnär.
Käthe Kollwitz skildrade fattigdom, krig och sorg i grafik och skulptur. Hon miste en son i första världskriget.
Käthe Kollwitz föddes 1867 i Königsberg i Ostpreussen, i dag Kaliningrad. Hon växte upp i en familj med starka sociala och religiösa ideal. Eftersom kvinnor inte fick studera vid konstakademierna utbildade hon sig vid konstskolor för kvinnor i Berlin och München. I Berlin blev konstnären Karl Stauffer-Bern hennes lärare och rådde henne att satsa på grafik.
År 1891 gifte hon sig med läkaren Karl Kollwitz. De bosatte sig i ett arbetarkvarter i norra Berlin, där han hade sin mottagning för fattiga patienter. Hennes motiv hämtades ur den omgivningen: arbetare, mödrar, hunger och sjukdom.
Genombrottet kom med grafikserien Ett vävaruppror från 1893–1897, inspirerad av Gerhart Hauptmanns pjäs om ett uppror bland vävare. Senare följde serien Bondekriget. Hon arbetade med etsning, litografi och från 1920-talet även träsnitt. Linjerna är kraftfulla och ansiktena fulla av sorg och ilska, oftast i svartvitt.
I oktober 1914 stupade hennes yngste son Peter i Flandern. Förlusten präglade resten av hennes liv. Under många år arbetade hon på ett minnesmonument, De sörjande föräldrarna, som stod färdigt 1932 och i dag finns på en tysk krigskyrkogård i Vladslo i Belgien. Hon gjorde också affischen Aldrig mer krig från 1924. År 1919 blev hon den första kvinnan som valdes in i den preussiska konstakademien.
När nazisterna tog makten 1933 tvingades hon lämna akademien, och hennes verk togs bort från utställningar. Barnbarnet Peter stupade i andra världskriget 1942. Hon dog i april 1945, bara några veckor före krigsslutet. En förstorad version av hennes skulptur Mor med död son står sedan 1993 i Neue Wache i Berlin, Tysklands centrala minnesplats för krigets och våldets offer.