Georges de La Tour
Ljusets tystlåtne målare.
Georges de La Tour i Lorraine målade scener lysta av ett enda ljus. Han glömdes bort och återupptäcktes först på 1900-talet.
Georges de La Tour föddes 1593 i Vic-sur-Seille i hertigdömet Lothringen, som då inte tillhörde Frankrike. Han var son till en bagare. Var han lärde sig måla är okänt. Han kan ha rest till Italien eller Nederländerna och sett Caravaggios efterföljare där, men det finns inga belägg. År 1617 gifte han sig med Diane Le Nerf, som var av adlig familj, och de flyttade till hennes hemstad Lunéville.
Han blev en förmögen och respekterad man. Han fick uppdrag från hertigen av Lothringen och senare från Frankrike, och 1639 fick han titeln kunglig målare. Samtidigt finns arkivuppgifter om att han var arrogant och våldsam mot bönder, och att stadens invånare klagade över honom. Lothringen drabbades hårt av trettioåriga kriget, och Lunéville brändes 1638.
Hans tidiga målningar är dagsljusscener med skarp realism, som Falskspelaren med ruterässet i Louvren, där en ung man blir lurad vid kortbordet medan blickarna avslöjar komplotten. Han är dock mest känd för sina nattscener. I dem lyser ett enda ljus, ofta ett stearinljus eller en lykta, upp förenklade figurer i ett mörkt rum. Exempel är Den helige Josef som timmerman i Louvren och flera versioner av den botfärdiga Maria Magdalena, som sitter försjunken i tankar framför en låga och en dödskalle. Formerna är släta och geometriska och stämningen stilla och andäktig.
La Tour dog i Lunéville i januari 1652, kort efter sin hustru, troligen i en epidemi. Bara omkring fyrtio målningar är kända i dag.
Efter sin död glömdes han helt bort, och hans verk tillskrevs andra målare. En tysk konsthistoriker identifierade honom 1915, och en utställning i Paris 1934 gjorde honom berömd. Hans stilla, nästan moderna förenkling av formerna gör att han i dag räknas som en av 1600-talets stora franska målare.