Judith Leyster
Haarlems skrattande målare.
Judith Leyster hade egen verkstad och elever i Haarlem. Länge tillskrevs hennes verk Frans Hals.
Judith Leyster döptes i Haarlem den 28 juli 1609. Fadern ägde ett bryggeri som hette Leyster, ”ledstjärnan”, och familjen tog sitt namn därifrån. Hon signerade senare sina tavlor med initialerna JL och en stjärna. Var hon lärde sig måla vet man inte säkert. Redan 1628 nämndes hon som målare i en krönika om Haarlem, och då var hon bara nitton år.
År 1633 blev hon medlem av målarskrået i Haarlem, en av mycket få kvinnor. Det gav henne rätt att ha egen verkstad och elever. Hon tvekade inte att försvara sina intressen. När en av hennes elever gick över till Frans Hals verkstad 1635 stämde hon Hals och fick ersättning.
Hennes mest kända verk är ett självporträtt från omkring 1630 i National Gallery of Art i Washington, där hon vänder sig om från staffliet med penseln i handen och ler mot oss. Hon målade glada musikanter, drickande män och barn, i en livlig stil med snabba drag som liknar Frans Hals. I Förslaget från 1631 i Mauritshuis erbjuder en man pengar till en kvinna som sitter och syr. Hon ignorerar honom, och bilden har tolkats som en ovanlig skildring av en kvinnas perspektiv.
År 1636 gifte hon sig med målaren Jan Miense Molenaer, och de flyttade till Amsterdam. Efter äktenskapet målade hon betydligt mindre, och hon arbetade troligen i familjens verksamhet. Hon fick flera barn. Hon dog 1660.
Efter sin död glömdes hon bort, och flera av hennes målningar såldes som verk av Frans Hals. År 1893 upptäcktes hennes monogram på en tavla som Louvren köpt som en Hals. Sedan dess har forskare identifierat allt fler av hennes verk, och hon räknas i dag som en av den holländska guldålderns viktiga målare.