Andrea Mantegna
Perspektivets dristige experimenterare.
Mantegna älskade antiken och dramatiska vinklar. Hans Den döde Kristus är målad med fötterna rakt mot betraktaren.
Andrea Mantegna föddes 1431 nära Padua, son till en snickare. Som barn togs han som elev, och formellt som adoptivson, av målaren Francesco Squarcione i Padua. Han bröt senare med honom och gick till domstol för att få ut sin del av inkomsterna. Padua var en universitetsstad med starkt intresse för antiken, och det intresset blev avgörande för honom.
Hans genombrott var freskerna i Ovetarikapellet i kyrkan Eremitani i Padua, som han arbetade med från 1448. De förstördes nästan helt vid ett bombanfall 1944. Därefter målade han en stor altartavla för kyrkan San Zeno i Verona. År 1453 gifte han sig med Nicolosia, syster till Giovanni Bellini. Från 1460 var han hovmålare åt familjen Gonzaga i Mantua, en tjänst han behöll till sin död 1506.
I Mantua skapade han Brudparets rum, Camera degli Sposi, i hertigpalatset, som var klart 1474. Väggarna visar familjen Gonzaga med hovfolk, hundar och hästar. I taket har han målat en öppning mot himlen, där putti och hovdamer tittar ned över en balustrad. Det är den första målningen sedan antiken med ett så konsekvent underifrånperspektiv. Han målade också Den döde Kristus, i dag i Brera i Milano, där den döda kroppen ses från fötterna med en djärv förkortning. Serien Caesars triumf finns i dag i Hampton Court i England.
Mantegna samlade antika skulpturer och mynt, och hans bilder är fyllda av antika byggnader, inskrifter och rustningar. Hans figurer har skarpa konturer och ser ofta ut som om de är huggna i sten. Han var också en av de första stora målarna som arbetade med kopparstick, och hans grafik spreds över Europa.
Hans inflytande var stort, både genom perspektivet och genom kärleken till antiken. Albrecht Dürer studerade hans kopparstick, och hans illusionistiska tak blev förebild för barockens takmålningar.