Emil Nolde
Expressionismens färgstarke ensamvarg.
Emil Nolde målade blommor, hav och religiösa scener i glödande färger. Han var nazist men stämplades ändå som ”urartad” av regimen.
Emil Nolde föddes som Emil Hansen 1867 i byn Nolde i Slesvig, nära gränsen mellan Tyskland och Danmark. Han växte upp på en bondgård och utbildade sig först till träsnidare och möbelritare. Under några år undervisade han i teckning i Sankt Gallen i Schweiz. Han tjänade pengar på vykort där bergstoppar fått mänskliga ansikten, och pengarna gjorde det möjligt för honom att satsa på måleriet. Han tog namnet Nolde efter sin hemby 1902.
Han studerade i München och Paris och var 1906–1907 kort medlem av expressionistgruppen Die Brücke. Han gick dock sin egen väg. Under åren kring 1909–1912 målade han en rad religiösa bilder, bland annat Pingst och den stora serien Kristi liv. Figurerna är grova och ansiktena maskliknande, och färgerna glöder.
Nolde målade också hav, blommor och trädgårdar. Han var en mästare på akvarell, där han lät färgerna flyta ut i det fuktiga papperet. År 1913–1914 deltog han i en expedition till Nya Guinea. Med sin danska hustru, skådespelerskan Ada Vilstrup, byggde han från 1927 huset och trädgården i Seebüll, där han bodde resten av livet.
Nolde var medlem i nazistpartiet och hade antisemitiska åsikter. Ändå förkastade regimen hans konst. Över tusen av hans verk togs från tyska museer, och han var en av de mest utpekade konstnärerna på utställningen ”Urartad konst” 1937. År 1941 förbjöds han att sälja och ställa ut. Under dessa år målade han små akvareller som han kallade ”omålade bilder”.
Efter kriget framställdes han länge enbart som ett offer för nazismen. Forskning och en stor utställning i Berlin 2019 har visat hans nazistiska sympatier tydligare. Han dog 1956 i Seebüll, som i dag är museum. Han räknas som en av den tyska expressionismens stora kolorister, men hans eftermäle är omdiskuterat.