Meret Oppenheim
Pälskoppen.
Meret Oppenheim gjorde Objekt, en kopp med fat och sked klädda i päls, 1936. Det blev surrealismens mest kända objekt.
Meret Oppenheim föddes 1913 i Berlin. Fadern var tysk läkare och modern schweiziska, och familjen flyttade till Schweiz under första världskriget. Mormodern var författare. Som tonåring intresserades Meret av psykoanalysen, bland annat genom Carl Jungs idéer, och hon förde drömdagbok under stora delar av livet.
1932 kom hon, bara arton år, till Paris. Genom Alberto Giacometti och Hans Arp blev hon en del av surrealisternas krets. Hon var modell för Man Rays fotografier, bland annat en känd serie där hon står naken vid en tryckpress. Hon var dock ingen musa utan en konstnär med egna idéer.
1936 gjorde hon Objekt, en kaffekopp, ett fat och en sked klädda i pälsen från en kinesisk gasell. Enligt en ofta återberättad historia kom idén när hon på ett kafé visade upp ett pälsklätt armband för Picasso, som sa att man kan klä allt i päls. Verket köptes samma år av Museum of Modern Art i New York och blev en symbol för surrealismen. Ett vardagsföremål blir genom pälsen både absurt, sensuellt och obehagligt.
Den plötsliga berömmelsen blev en börda. Från slutet av 1930-talet hade hon en lång kris med depression, och under många år arbetade hon lite och förstörde mycket. Först i mitten av 1950-talet kom hon tillbaka med full kraft. Hon arbetade med måleri, objekt, smycken, design och poesi. Hon gjorde också en fontän i Bern, där hon bodde, som invigdes 1983 och med tiden har täckts av växtlighet.
I mitten av 1970-talet höll hon ett känt tal när hon tog emot Basels konstpris, där hon sa att friheten inte ges, man måste ta den. Hon dog 1985 i Basel. Länge sågs hon som konstnären bakom ett enda verk, men i dag uppmärksammas hela hennes mångsidiga konstnärskap.