Piero della Francesca
Geometrins och stillhetens målare.
Piero della Francesca var också matematiker och skrev om perspektiv. Hans bilder är klara, ljusa och nästan orörliga.
Piero della Francesca föddes omkring 1415 i Borgo San Sepolcro, i dag Sansepolcro, en liten stad i Toscana. Hans far var köpman. Piero arbetade 1439 i Florens som medhjälpare till målaren Domenico Veneziano och lärde sig där det nya perspektivet och de ljusa färgerna. Han förblev dock knuten till sin hemstad hela livet.
Hans mest omfattande verk är freskcykeln Legenden om det sanna korset i kyrkan San Francesco i Arezzo, målad under 1450- och 1460-talen. Den berättar korsets historia från Adams död till kejsar Heraclius. Andra kända verk är Kristi dop i National Gallery i London, Flagelleringen i Urbino och Kristi uppståndelse i stadsmuseet i Sansepolcro. Han arbetade också för hertigen Federico da Montefeltro i Urbino. Hans dubbelporträtt av hertigen och hans hustru i profil finns i Uffizierna, och hans stora altartavla med hertigen knäböjande finns i Brera i Milano.
Piero var också matematiker. Han skrev en lärobok om perspektiv, en om räknekonst och en om de regelbundna geometriska kropparna. I hans bilder märks det. Figurerna liknar cylindrar och klot, kompositionerna är byggda på geometri och allt vilar i en stilla balans. Färgerna är ljusa och svala och ljuset klart som en morgon. Ansiktena är lugna och gåtfulla. Flagelleringen, där Kristi pina utspelar sig i bakgrunden medan tre män samtalar i förgrunden, har gett upphov till otaliga tolkningar.
Han dog i Sansepolcro 1492. Enligt en berättelse avstod en brittisk officer under andra världskriget från att beskjuta staden eftersom han mindes att Uppståndelsen fanns där. Den brittiske författaren Aldous Huxley hade kallat den världens bästa målning.
Efter sin död glömdes Piero delvis bort. Han återupptäcktes på 1800- och 1900-talen, då hans klara former och geometriska ordning tilltalade moderna konstnärer. I dag räknas han som en av renässansens främsta målare.