Camille Pissarro
Impressionismens fadersgestalt.
Pissarro var den ende som ställde ut på alla åtta impressionistutställningar. Han hjälpte och undervisade Cézanne och Gauguin.
Camille Pissarro föddes 1830 på ön Saint Thomas i Karibien, som då var en dansk koloni. Föräldrarna var judiska köpmän. Han gick i skola i Frankrike men återvände för att arbeta i familjens affär. Han ville hellre måla och reste 1852 till Venezuela med den danske konstnären Fritz Melbye. År 1855 flyttade han till Paris, där han fick råd av Camille Corot och studerade vid den fria Académie Suisse. Där mötte han Claude Monet och Paul Cézanne.
Pissarro levde med Julie Vellay, som hade arbetat som köksa hos hans mor. De gifte sig 1871 och fick åtta barn, och flera av sönerna blev konstnärer. Familjen var länge fattig. Under fransk-tyska kriget 1870–71 flydde de till London, där han tillsammans med Monet studerade Turner och Constable. När de kom hem hade preussiska soldater förstört stora delar av hans målningar i huset i Louveciennes.
Pissarro var en av impressionismens grundare och den ende som deltog i alla åtta impressionistutställningarna 1874–86. Han var den äldste i gruppen och fungerade som en fadersgestalt och lärare. Han målade framför allt landsbygden kring Pontoise och senare Éragny: åkrar, fruktträd, bönder och byvägar. I mitten av 1880-talet prövade han en tid Georges Seurats punktteknik.
På äldre dagar fick han en ögonsjukdom som gjorde det svårt att måla utomhus. Han målade då från hotellfönster i Paris, Rouen och Le Havre. Det blev serier av boulevarder, broar och hamnar i olika väder och ljus, till exempel bilderna av Boulevard Montmartre från 1897. Han var politiskt anarkist och engagerade sig för de fattiga.
Pissarro dog i Paris 1903. Han var en generös lärare för både Cézanne och Gauguin. Cézanne kallade sig på äldre dagar ”elev till Pissarro”. Hans tålamod och vilja att samarbeta höll ihop den ofta splittrade impressionistgruppen.