Pontormo
Manierismens nervöse målare.
Pontormo var en ängslig enstöring i Florens. Hans Korsnedtagning har inget kors och figurerna svävar i skrikiga färger.
Pontormo hette egentligen Jacopo Carucci och föddes 1494 i Pontorme nära Empoli, som han fick sitt namn efter. Han blev föräldralös tidigt och kom som ung till Florens. Enligt Vasari arbetade han kort hos flera mästare, bland dem Leonardo da Vinci och Piero di Cosimo, innan han blev elev till Andrea del Sarto. Uppgifterna om de tidiga lärarna är dock osäkra.
Han blev tidigt uppmärksammad. Omkring 1520 målade han en stor lunett med en idyllisk lantlig scen i familjen Medicis villa i Poggio a Caiano. På 1520-talet flydde han pesten till kartusianklostret Galluzzo utanför Florens och målade där fresker om Kristi lidande. I dem syns hur han tog intryck av Albrecht Dürers grafik, vilket väckte kritik från Vasari.
Hans huvudverk är Korsnedtagningen i Capponikapellet i kyrkan Santa Felicita i Florens, målad omkring 1525–28 och kvar på sin plats. Det finns inget kors, ingen grav och nästan inget landskap. Figurerna verkar sväva i en virvel, och färgerna är ljust rosa, blå och syrligt gröna. Ansiktena har stora, oroliga ögon. Bilden är ett av den tidiga manierismens viktigaste verk, där renässansens lugna ordning ersätts av spänning och känsla.
Pontormo beskrivs som ängslig, tillbakadragen och svår att arbeta med. Han lät enligt Vasari bygga ett rum i sitt hus som han kom in i via en stege som han drog upp efter sig. Hans dagbok från de sista åren är bevarad och handlar mest om vad han åt och hur han mådde. Hans sista stora arbete, fresker i koret i San Lorenzo, förstördes på 1700-talet. Han dog i Florens omkring årsskiftet 1556–57.
Hans elev Agnolo Bronzino förde stilen vidare. Länge sågs Pontormo som en udda figur, men på 1900-talet fick han ny uppmärksamhet, och i dag beundras han för sitt personliga och uttrycksfulla måleri.