Nicolas Poussin
Den franska klassicismens fader.
Poussin levde i Rom och målade antika myter och bibliska scener med logik och ordning. Han blev en förebild för den franska akademin.
Nicolas Poussin föddes 1594 nära Les Andelys i Normandie. Som ung lär han ha inspirerats när en kringresande målare arbetade i hans hemstad. Omkring 1612 begav han sig till Paris, där han under svåra förhållanden försökte skaffa sig utbildning och uppdrag. Han studerade bland annat kopparstick efter Rafael och antika skulpturer i de kungliga samlingarna.
År 1624 kom han till Rom, och där stannade han nästan hela resten av livet. Han fick stöd av den lärde samlaren Cassiano dal Pozzo, som gav honom tillgång till sina studier av antiken. År 1630 gifte han sig med Anne-Marie Dughet, dotter till en fransk kock i Rom. Efter en stor altartavla för Peterskyrkan valde han bort offentliga beställningar och målade i stället mindre bilder för kännare och samlare. År 1640 kallades han till Paris av Ludvig XIII och Richelieu, men han trivdes inte med hovets intriger och återvände till Rom två år senare.
Poussin målade antika myter, bibliska berättelser och historiska händelser med logik och klarhet. Varje gest och blick har en betydelse. Han lär ha ställt upp små vaxfigurer på en scen för att pröva kompositionen och ljuset. I Herdarna i Arkadien, i Louvren, läser några herdar inskriften ”Et in Arcadia ego” på en grav, en påminnelse om att döden finns även i paradiset. Han målade också två serier om de sju sakramenten och, på äldre dagar, De fyra årstiderna, också i Louvren. Hans sena landskap är storslagna och allvarliga.
Han dog i Rom 1665. Han var en tänkare som skrev om måleriets regler i brev till sina vänner.
Poussin blev förebilden för den franska konstakademin. I slutet av 1600-talet delades akademin i två läger: poussinisterna, som menade att teckningen och tanken var viktigast, och rubenisterna, som satte färgen främst. Hans klassicism har sedan inspirerat konstnärer från Jacques-Louis David till Paul Cézanne.