Gerhard Richter
Måleriets ständige utforskare.
Gerhard Richter växlar mellan suddiga fotomålningar och skrapade abstraktioner. Han räknas som en av samtidens viktigaste målare.
Gerhard Richter föddes 1932 i Dresden och växte upp under nazitiden och kriget. En morbror stupade i kriget, och en moster, Marianne, som led av schizofreni, mördades i nazisternas så kallade eutanasiprogram. Efter kriget utbildade han sig vid konstakademien i Dresden i Östtyskland och gjorde väggmålningar i den socialistiska realismens anda.
1961, strax innan Berlinmuren byggdes, flydde han till Västtyskland. Han studerade vidare vid konstakademien i Düsseldorf och mötte där den internationella samtidskonsten. Tillsammans med bland andra Sigmar Polke och Konrad Lueg lanserade han ironiskt en ”kapitalistisk realism” som svar på både popkonsten och östs socialistiska realism.
Richter blev känd för målningar som han gjorde efter fotografier, ofta privata bilder eller tidningsbilder i svartvitt. Han suddade ut bilden med en torr pensel medan färgen var våt, så att den ser ut som ett suddigt foto. Bland dem finns Moster Marianne från 1965, och Ema, akt på en trappa från 1966, ett porträtt av hans första hustru, på Museum Ludwig i Köln. Serien 18 oktober 1977 från 1988 handlar om medlemmarna i terroristgruppen RAF som dog i fängelset Stammheim och finns på Museum of Modern Art i New York.
Samtidigt har han målat abstrakta bilder, först gråa dukar och färgkartor, sedan från 1980-talet stora målningar där han drar färg över duken med en lång skrapa, så att lager rivs upp och blandas. 2007 gjorde han ett stort fönster av tusentals färgade glasrutor för Kölnerdomen. Han har också samlat sina förlagor, fotografier och skisser i ett jättelikt bildarkiv som han kallar Atlas.
Richters växlingar mellan stilar handlar om tvivel på att någon bild kan ge en sann bild av verkligheten. Han räknas som en av de viktigaste nu levande målarna, och hans verk hör till de dyraste som sålts av en levande konstnär.