Auguste Rodin
Den moderna skulpturens fader.
Rodin gjorde Tänkaren, Kyssen och Helvetesporten. Han lät kroppar vara ofärdiga och fragmentariska och gav skulpturen nytt liv.
Auguste Rodin föddes 1840 i Paris i en arbetarfamilj. Fadern var kontorist vid polisen. Rodin gick på en skola för dekorativ konst men nekades tre gånger att komma in på École des Beaux-Arts. Under nästan tjugo år arbetade han i stället som hantverkare och medhjälpare åt andra skulptörer och gjorde ornament på byggnader. När hans syster dog 1862 gick han en tid i kloster, men återvände till konsten.
År 1864 träffade han sömmerskan Rose Beuret, som blev hans livskamrat. De fick en son men gifte sig först 1917, några veckor före hennes död. På 1870-talet arbetade Rodin i Bryssel och reste till Italien, där Michelangelos verk gjorde stort intryck. Hans första stora skulptur, Bronsåldern (1877), var så verklighetstrogen att han anklagades för att ha gjort en avgjutning av en levande modell.
År 1880 fick han i uppdrag att göra en port till ett planerat museum. Han valde motiv ur Dantes Inferno och kallade verket Helvetesporten. Han arbetade med det i resten av livet, och det blev aldrig färdigt. Ur porten växte många av hans mest kända verk: Tänkaren, som ursprungligen föreställde Dante, och Kyssen, ett par ur Dantes dikt. Han gjorde också Borgarna i Calais (1884–95) och ett monument över Honoré de Balzac, som beställarna avvisade 1898 eftersom det ansågs för grovt.
Rodin modellerade i lera och lät ytan vara ojämn så att ljuset spelar över den. Han lät gärna verk vara fragment, som en torso utan huvud, och lät figurer växa fram ur ett grovt stenblock. Bland hans elever och medarbetare fanns skulptören Camille Claudel, som också var hans älskarinna under många år. Diktaren Rainer Maria Rilke var en tid hans sekreterare. Vid världsutställningen i Paris 1900 hade Rodin en egen paviljong och blev världsberömd.
Rodin dog 1917. Han hade skänkt sina verk till franska staten, och Musée Rodin i Paris öppnade 1919. Han räknas som den moderna skulpturens fader, eftersom han bröt med den släta, idealiserade akademiska stilen.