Jacob van Ruisdael
Det holländska landskapets mästare.
Jacob van Ruisdael målade väderkvarnar, vattenfall och stora molnhimlar. Hans landskap har ett allvar som pekar fram mot romantiken.
Jacob van Ruisdael föddes i Haarlem omkring 1628–29. Fadern var ramtillverkare och målare, och farbrodern Salomon van Ruysdael var en känd landskapsmålare. Jacob lärde sig troligen yrket inom familjen. Han blev medlem i målarskrået i Haarlem 1648, då han redan var en skicklig målare.
Omkring 1650 reste han till trakterna vid den tysk-holländska gränsen och målade flera gånger slottet Bentheim på sin höjd. Omkring 1656 flyttade han till Amsterdam, där han bodde resten av livet. Han målade även vattenfall och barrskogar, inspirerade av en annan holländsk målare som hade rest i Skandinavien. Ruisdael själv besökte troligen aldrig Norden. Han hade flera elever, bland dem Meindert Hobbema.
Ruisdael målade det holländska landskapet med låg horisont och stora molnhimlar. I Väderkvarnen vid Wijk bij Duurstede från omkring 1670 i Rijksmuseum står en kvarn mörk och monumental mot en ljus himmel. Hans vyer över Haarlem visar staden långt borta på slätten, med blekfält i förgrunden och himlen som upptar större delen av bilden. I Den judiska begravningsplatsen, som finns i två versioner i Dresden och Detroit, har ruiner, döda träd och gravar en allvarlig, symbolisk innebörd om livets förgänglighet.
Ruisdael gifte sig aldrig. En uppgift att han också var läkare finns i äldre källor men är osäker. Han dog i Amsterdam 1682 och begravdes i Haarlem.
Ruisdael räknas som den främste av de holländska landskapsmålarna. Hans dramatiska och stämningsfulla natur beundrades av den romantiska generationen. Goethe skrev en essä om honom som poet, och den engelske målaren John Constable kopierade hans verk och såg honom som en föregångare.