Egon Schiele
Den nakna kroppens expressionist.
Egon Schiele tecknade och målade vridna, utmärglade kroppar och självporträtt. Han dog i spanska sjukan 28 år gammal.
Egon Schiele föddes 1890 i Tulln utanför Wien. Hans far var stationsinspektor och dog när sonen var fjorton. Schiele kom in på konstakademien i Wien redan 1906 men tyckte undervisningen var stelbent och lämnade den efter tre år. 1907 sökte han upp Gustav Klimt, som blev hans mentor och hjälpte honom med kontakter och modeller.
Snart lämnade han Klimts ornamentala stil bakom sig. Hans linje blev skarp, kantig och nervös. Han tecknade och målade magra, vridna kroppar och ansikten, ofta nakna, i obekväma poser mot en tom bakgrund. Självporträtten är många och visar honom spänd, grimaserande och utsatt. Han ville skildra människans inre oro och sexualitet utan förskönande, och han räknas som en av expressionismens stora tecknare.
1911 levde han med modellen Wally Neuzil, först i Krumau och sedan i Neulengbach. 1912 greps han där och satt i fängelse i 24 dagar, anklagad för att ha visat omoraliska teckningar för barn. 1915 gifte han sig med Edith Harms och samma år kallades han in till armén, men han slapp stå vid fronten. Porträttet av Wally och Självporträtt med fysalis, båda från 1912, finns på Leopold Museum i Wien, som har världens största Schiele-samling.
1918 fick han sitt stora genombrott på Secessionens utställning i Wien, och efter Klimts död samma år sågs han som Österrikes ledande konstnär. Men på hösten drabbades familjen av spanska sjukan. Edith, som var gravid, dog den 28 oktober och Schiele själv tre dagar senare, bara 28 år gammal. Hans sista stora målning, Familjen, med ett barn som aldrig föddes, finns på Belvedere i Wien.
Schieles verk ansågs länge chockerande, och de väcker fortfarande diskussion om blick och makt. I dag är han en av den österrikiska konstens mest kända namn. Hans sätt att använda linjen för att uttrycka känslor har påverkat många senare konstnärer.