Richard Serra

Richard Serra
Wikimedia Commons, CC BY-SA 4.0

Stålets skulptör.

Richard Serra gjorde väldiga böjda stålplattor som man går in i och känner med kroppen.

Richard Serra föddes 1938 i San Francisco. Hans far arbetade på ett skeppsvarv, och Serra har berättat att han som barn såg ett fartyg sjösättas och att känslan av den väldiga tyngden som plötsligt flöt blev grunden för hans konst. Han betalade sina studier genom att arbeta på stålverk. Han läste engelsk litteratur vid University of California och studerade sedan konst vid Yale, där han bland annat hjälpte Josef Albers med boken Interaction of Color.

Efter studieresor till Paris och Italien slog Serra sig ner i New York 1966. Där gjorde han en lista med verb, som rulla, vika, klippa och stänka, och använde den som arbetsprogram. Han kastade smält bly mot hörnet mellan golv och vägg och lutade tunga blyplattor mot varandra utan fästen, som i One Ton Prop (House of Cards) från 1969. Verken stod bara tack vare jämvikt, och betraktaren kände risken.

Från 1970-talet arbetade han främst i valsat stål i jätteformat. Det mest omstridda verket var Tilted Arc från 1981, en 37 meter lång lutande stålvägg på Federal Plaza i New York. Många som arbetade där tyckte att den var i vägen, och efter offentliga utfrågningar monterades den ner 1989. Serra protesterade och menade att ett platsspecifikt verk förstörs om det flyttas.

Under 1990-talet kom de vridna ellipserna, Torqued Ellipses, och senare spiraler som man går in i. Rummen vidgas och smalnar av, väggarna lutar, och kroppen blir osäker på var den är. I Guggenheimmuseet i Bilbao finns installationen The Matter of Time från 2005 med åtta stora verk. I Qatars öken restes East-West/West-East 2014, fyra stålplattor över en kilometer. Serra gjorde också stora svarta teckningar med oljekrita.

Serra var gift med konsthistorikern Clara Weyergraf-Serra. Han dog 2024 i sitt hem på Long Island. Han räknas som en av sin tids största skulptörer. Hans syn att skulptur är något man upplever med kroppen, i tid och rörelse, och inte bara ett föremål man ser på, har präglat både skulptur och arkitektur.