Uemura Shōen
Den första kvinnliga mästaren i nihonga.
Uemura Shōen målade kvinnor i kimono, bijinga, ur ett kvinnligt perspektiv och blev den första kvinnan att få Kulturorden.
Uemura Shōen föddes 1875 i Kyoto. Hennes far dog innan hon föddes, och modern drev ensam en tebutik och uppfostrade sina döttrar. Modern stöttade dotterns konstintresse, vilket var ovanligt för en flicka på den tiden. Shōen började studera måleri som tolvåring, först för Suzuki Shōnen och senare för Kōno Bairei och Takeuchi Seihō, ledande målare i Kyoto.
Redan 1890, bara femton år gammal, fick hon pris vid en nationell industriutställning för en bild av kvinnor under årets fyra årstider. Därefter deltog hon regelbundet i de stora officiella utställningarna och blev en av få kvinnor som lyckades i den mansdominerade konstvärlden. Hon specialiserade sig på bijinga, bilder av vackra kvinnor, men ville visa kvinnor med värdighet och inre styrka snarare än som objekt för manliga blickar.
Bland hennes mest kända verk finns Låga från 1918, som visar en svartsjuk kvinna ur Berättelsen om Genji och finns på Tokyos nationalmuseum, och Jo-no-mai från 1936, en ung kvinna som dansar inledningen till en nōdans, som ägs av Tokyos konstuniversitet och är klassad som viktigt kulturarv. Hennes teknik bygger på mycket fina, säkra linjer, noggrant studerade kimonomönster och klara mineralfärger på siden.
Shōens privatliv var okonventionellt. Hon fick en son utom äktenskapet 1902, Uemura Shōkō, som också blev målare, och hon gifte sig aldrig. Hon arbetade disciplinerat i hela sitt liv och skrev essäer om sitt konstnärskap. År 1948 blev hon den första kvinnan som fick Kulturorden, Japans högsta utmärkelse inom kultur.
Hon dog 1949. Sonen och sonsonen, Uemura Atsushi, förde familjens konstnärliga tradition vidare, och Shōhaku-museet i Nara visar verk av alla tre generationerna. I dag ses Shōen som en pionjär för kvinnliga konstnärer i Japan och som en av nihongans främsta mästare.