Yokoyama Taikan
Nihongas förnyare.
Yokoyama Taikan utvecklade ett modernt japanskt måleri utan konturlinjer, mōrōtai, och målade berget Fuji hundratals gånger.
Yokoyama Taikan föddes 1868 i Mito, norr om Tokyo, samma år som Meijiperioden inleddes. Han tillhörde den första kullen elever vid Tokyos konstskola, som öppnade 1889. Där var han elev till Okakura Kakuzō, även kallad Tenshin, som ville skapa ett modernt japanskt måleri, och till målaren Hashimoto Gahō.
När Okakura tvingades lämna skolan 1898 följde Taikan med och var med och grundade Nihon Bijutsuin, Japans konstinstitut. Samma år målade han Kutsugen, en bild av den kinesiske poeten Qu Yuan. Tillsammans med vännen Hishida Shunsō utvecklade han en teknik utan tydliga konturlinjer, där färgen fick flyta och skapa luft och ljus. Kritikerna kallade stilen nedsättande mōrōtai, den dimmiga stilen, men den blev ett kännetecken för den nya nihonga, det moderna japanska måleriet.
Taikan reste till Indien 1903 och till USA och Europa 1904–05, där han och Shunsō ställde ut. Han tog intryck av västerländskt ljus och rum men höll fast vid japanska material: mineralfärger, tusch, siden, papper och guld. Ett av hans huvudverk är den långa rullmålningen Livets kretslopp från 1923, som följer en vattendroppe från bergen till havet. Den finns på Nationalmuseet för modern konst i Tokyo och är klassad som viktigt kulturarv.
Berget Fuji blev hans stora motiv, och han målade det enligt uppgift hundratals gånger. Under 1930- och 40-talen var han en av Japans mest hyllade konstnärer, och han fick Kulturorden när den instiftades 1937. Han ställde också sin konst i krigsnationalismens tjänst och sålde Fujimålningar för att finansiera krigsflyg. Det har efter kriget gjort honom omstridd.
Taikan dog 1958 i Tokyo. Hans hem i Ueno är i dag ett minnesmuseum, och Adachi-museet i Shimane har en stor samling av hans verk. Han räknas som en av de viktigaste gestalterna i nihonga och som den som visade att japanskt måleri kunde förnyas utan att bli västerländskt.