Tintoretto
Venedigs snabbe dramatiker.
Tintoretto ville förena Michelangelos teckning med Tizians färg. I hans Nattvarden går bordet diagonalt in i ett mörkt rum fyllt av änglar.
Tintoretto hette egentligen Jacopo Robusti och föddes i Venedig 1518 eller 1519. Fadern var färgare av tyg, tintore på italienska, och därav kommer smeknamnet ”den lille färgaren”. Om hans utbildning vet man lite. Enligt en tidig biografi var han kort hos Tizian men skickades bort. Samma källa berättar att han skrev ”Michelangelos teckning och Tizians färg” på väggen i sin ateljé, men det kan vara en efterhandskonstruktion.
Genombrottet kom 1548 med Markusmiraklet, i dag i Gallerie dell’Accademia i Venedig. Helgonet störtar ned från himlen för att befria en slav, och hela bilden är full av rörelse. Från 1564 och i mer än tjugo år dekorerade han Scuola Grande di San Rocco, ett av Venedigs religiösa brödraskap. Där finns över femtio av hans målningar, bland dem en väldig korsfästelse. Han fick uppdraget genom att, i strid med reglerna i en tävling, montera en färdig målning i taket medan de andra lämnade in skisser.
Tintoretto arbetade snabbt och djärvt. Han använde starkt ljus och djupt mörker, dramatiska diagonaler och djupa perspektiv. Han lär ha byggt små modeller med vaxfigurer i lådor för att pröva belysning och kompositioner. I Nattvarden från 1592–94 i kyrkan San Giorgio Maggiore löper bordet snett in i bilden, och en lampa och en svärm av genomskinliga änglar lyser upp mörkret. Hans målning Paradiset i dogepalatsets stora sal hör till världens största målningar på duk.
Han lämnade nästan aldrig Venedig och var gift med Faustina de’ Vescovi. Hans verkstad sköttes med hjälp av barnen. Dottern Marietta var porträttmålare, och sonen Domenico tog över verkstaden. Tintoretto dog i Venedig 1594.
Samtiden kritiserade honom ibland för att vara slarvig och för snabb. Men hans dramatiska ljus och rörelse pekar fram mot barocken, och den unge El Greco tog starka intryck av honom under tiden i Venedig.