Vera Nilsson

Den starka svenska expressionisten.
Vera Nilsson målade sin dotter, staden och senare politiska och moraliska motiv. Hennes färg är kraftig och tung.
Vera Nilsson föddes 1888 i Jönköping. Hon utbildade sig i Stockholm och Köpenhamn och reste sedan till Paris, där hon mötte kubismen och den franska modernismen. Hon kom att höra till kretsen kring De unga och den tidiga svenska expressionismen, men hennes stil var mer kärv och tung än många av de andras.
Hon målade med kraftig, ofta tjock färg och fasta, nästan skulpturala former. I hennes stadsbilder och landskap finns ingen lätthet. Färgen är laddad och mörk, och formerna känns byggda snarare än skisserade. Hon reste mycket och målade bland annat i Frankrike, Spanien och Nederländerna.
1925 fick hon en dotter, Catharina, som hon kallade Cajsa. Under många år var dottern hennes viktigaste motiv. Bilderna av barnet som äter, leker eller sitter stilla är inte söta utan allvarliga och respektfulla, och de hör till det mest kända i hennes produktion. Hon var ensamstående mor, något som var ovanligt och svårt i samtiden.
Från 1930-talet blev hennes konst alltmer moralisk och politisk. Hon reagerade mot fascism, krig och girighet och gjorde stora kompositioner med allegoriska och sociala motiv. Hon arbetade också med monumentalkonst.
Vera Nilsson dog 1979. Hon blev länge något förbisedd vid sidan av sina manliga samtida, men räknas i dag till de mest egensinniga svenska expressionisterna. Hennes verk finns bland annat på Moderna Museet och Nationalmuseum.