Wang Wei
Poeten som målade.
Wang Wei var en av Tangs främsta poeter och sågs senare som fader till de lärdas landskapsmåleri. Su Shi sa att det fanns målning i hans dikter och dikt i hans målningar.
Wang Wei föddes 699, eller möjligen 701, i Shanxi och dog omkring 759 eller 761. Han var en lysande begåvning: poet, musiker, kalligraf och målare. Han klarade den högsta statliga examen som ung och gjorde karriär som ämbetsman vid Tanghovet.
Livet förändrades under An Lushan-upproret på 750-talet. Rebellerna intog huvudstaden, och Wang Wei tvingades tjäna i deras regering. När kejsarmakten återkom riskerade han straff men benådades, delvis tack vare sin bror och en dikt han skrivit om sin lojalitet. Han var djupt buddhistisk och kallades senare ”poetbuddhan”.
Wang Wei ägde ett lantställe i Wangchuan vid Lantian, söder om Chang'an. Där skrev han tillsammans med vännen Pei Di en serie korta dikter om platser på godset, bland dem den berömda Hjortgärdet. Han ska också ha målat godset på en lång rulle. Originalet är förlorat, och bilden känns bara genom senare kopior och stengravyrer. Inget säkert målat verk av honom finns bevarat.
Hans dikter är korta, stilla och fulla av natur: tomma berg, ljus som faller genom mossa, ljud som hörs långt bort. Su Shi skrev på 1000-talet att det fanns målning i hans dikter och dikt i hans målningar, och den formuleringen har blivit klassisk. Wang Wei sägs också ha utvecklat landskapsmåleri i monokrom tusch, men det är omstritt hur mycket det stämmer.
Hans eftermäle som målare formades främst av senare tiders lärda. På 1600-talet utnämnde Dong Qichang honom till grundare av den ”södra skolan”, de lärda amatörmålarnas tradition. Som poet räknas han till Tangdynastins allra största, och han är fortfarande en av de mest lästa kinesiska poeterna.