Wu Guanzhong
Mellan Paris och Peking.
Wu Guanzhong studerade i Paris och förenade västerländsk abstraktion med kinesisk tusch. Under kulturrevolutionen förbjöds han att måla.
Wu Guanzhong föddes 1919 i Yixing i Jiangsuprovinsen. Han började studera elektroteknik men bytte till konst efter ett besök på konstskolan i Hangzhou. Där studerade han både västerländskt måleri och kinesiskt tuschmåleri, med lärare som Lin Fengmian och Pan Tianshou.
1947 fick han ett stipendium till Paris och studerade vid École nationale supérieure des beaux-arts. Han beundrade Cézanne, van Gogh och Gauguin. 1950 valde han att återvända till Kina för att bidra till landets nya konst. Han undervisade vid konstskolor i Peking, men hans intresse för formalism och västerländskt modernt måleri gjorde honom misstänkt i en tid då socialistisk realism var regel.
Under kulturrevolutionen skickades han till arbete på landsbygden och fick under flera år inte måla. Enligt hans egna berättelser målade han i hemlighet när han kunde, med enkla material. Efter 1970-talet kunde han arbeta fritt igen och blev snart en av Kinas mest uppmärksammade konstnärer.
Wu Guanzhongs stil förenar kinesisk tusch med västerländsk abstraktion. Landskap, byar, träd och vatten förvandlas till linjer, prickar och färgfläckar. Han jämförde sin konst med en drake vars snöre aldrig får brista: hur abstrakt den än blir ska den hålla kontakten med verkligheten och med folket. Han väckte debatt när han skrev att penseldrag och tusch i sig är ”lika med noll”, utan värde om de inte fylls med innehåll.
1992 blev han den första levande kinesiska konstnären med en separatutställning på British Museum. Han skänkte många verk till museer i Kina, Hongkong och Singapore. Han dog 2010 och räknas som en av de viktigaste brobyggarna mellan kinesisk och västerländsk konst.