Francisco de Zurbarán
Klostrens stränge målare.
Zurbarán målade munkar, helgon och stilleben i Sevilla med starka kontraster. Hans vita munkkåpor är berömda.
Francisco de Zurbarán föddes 1598 i Fuente de Cantos i Extremadura i västra Spanien. Fadern var handlare. Som femtonåring kom han i lära hos en målare i Sevilla, Spaniens rikaste stad tack vare handeln med Amerika. Efter läroåren bodde han i Llerena i Extremadura i omkring tio år, och han gifte sig där. Han var gift tre gånger och fick flera barn.
År 1628 flyttade han tillbaka till Sevilla och blev snabbt stadens ledande målare. Han fick stora beställningar från kloster, där munkarna ville ha bilder av sin ordens helgon och historia. Ett tidigt huvudverk är Den helige Serapion från 1628, i dag i Hartford i USA. En munk hänger död i rep, och hans vita kåpa fyller nästan hela bilden. Han målade också en serie för sakristian i klostret i Guadalupe, där målningarna fortfarande finns på plats.
Zurbaráns stil kännetecknas av starka kontraster mellan ljus och mörker, inspirerade av Caravaggios efterföljare. Figurerna är enkla och monumentala och står tysta i ett mörkt rum. Han var en mästare på att måla tyg, särskilt de vita munkkåporna med deras tunga veck. Hans få stilleben, som Stilleben med citroner, apelsiner och en ros från 1633 i Pasadena i USA, är lika stilla och andaktiga som hans helgonbilder. Han målade också Guds lamm, ett bundet lamm mot svart bakgrund, i flera versioner.
Hans verkstad exporterade även målningar till de spanska kolonierna i Sydamerika. Under 1640-talet förändrades smaken i Sevilla mot Murillos mjukare stil, och Zurbarán fick färre uppdrag. År 1658 flyttade han till Madrid, där han dog 1664, i knappa förhållanden.
Zurbarán glömdes delvis bort utanför Spanien men återupptäcktes på 1800-talet. Han kallas ibland ”den spanske Caravaggio” och beundras i dag för sitt andliga allvar och sin stillhet.