Ljus och skugga
Ljuset gör former runda, skapar stämning och leder blicken. Det är målarens starkaste berättargrepp.
För att ge en form volym målar man ljuset där det träffar, skuggan där det inte når fram och övergången mellan dem. Italienarna kallade spelet mellan ljus och mörker för chiaroscuro.
Leonardo mjukade upp övergångarna i sfumato, en rökig dimma utan skarpa kanter. Caravaggio gick åt andra hållet: hans figurer träder fram ur kolsvart mörker i ett hårt, riktat ljus – tenebrism. Rembrandt och Vermeer gjorde ljuset självt till motiv, och impressionisterna jagade det utomhus.