Blåvit vas med drakar
Blåvitt porslin från Jingdezhen nådde sin klassiska form under Xuandekejsaren. Draken med fem klor var förbehållen kejsaren.
Blått under glasyren: koboltet målades på den obrända leran och brändes in.
Blåvitt porslin, där mönstret målas med kobolt under glasyren, utvecklades i Kina under Yuan-dynastin på 1300-talet. Det tillverkades framför allt i Jingdezhen i provinsen Jiangxi, som blev världens viktigaste porslinsstad. Under Ming-dynastin på 1400-talet nådde tillverkningen en höjdpunkt, särskilt under kejsar Xuande, som regerade 1426–1435. British Museum har en stor samling av sådant porslin.
Vaser från denna tid har ofta en tydlig, elegant form med en rund kropp och en kort hals. Dekoren är målad i blått på vit botten. Drakar är ett vanligt motiv. Draken med fem klor var förbehållen kejsaren och användes på föremål tillverkade för hovet. Drakarna slingrar sig ofta runt kärlet bland moln eller vågor. Kärlen har ofta kejsarens regeringsmärke, en kort inskrift med namnet på kejsarens regeringsperiod.
Kompositionen är ordnad i band. Dekoren följer kärlets form, med smala band vid hals och fot och ett bredare band runt kroppen. Det skapar balans och rytm. Draken rör sig runt kärlet, så man måste vända det eller gå runt det för att se hela motivet.
Porslin tillverkades av kaolin, en vit lera, och porslinssten. Det brändes vid mycket hög temperatur, omkring 1300 grader, och blev då hårt, vitt och delvis genomskinligt. Koboltet målades direkt på den torkade, obrända ytan och täcktes sedan med glasyr. Under 1400-talet importerades en del kobolt från Persien. Det kunde ge mörka, nästan svarta fläckar där färgen samlats, vilket i dag ses som ett kännetecken för tiden. Vid den kejserliga ugnen i Jingdezhen har arkeologer hittat stora mängder skärvor av kasserat porslin. Föremål med minsta fel fick inte lämna verkstaden utan krossades, vilket visar hur hård kontrollen var.
Blåvitt porslin tillverkades både för hovet och för export. Det såldes över stora delar av världen, till Mellanöstern, Sydostasien och senare Europa. Mönstren anpassades ibland efter köparnas smak. Den blå färgen hade särskild betydelse i den islamiska världen, och persiska förebilder har påverkat både former och mönster.
I Europa var kinesiskt porslin länge mycket eftertraktat och dyrt. Europeiska tillverkare försökte i århundraden kopiera det. Holländarna gjorde blåvit fajans i Delft, och först i början av 1700-talet lyckades man tillverka äkta porslin i Meissen i Tyskland. Begreppet porslin blev nära förknippat med Kina.
Blåvitt porslin är i dag en symbol för kinesisk keramik. Kejserliga stycken från 1400-talet hör till de mest värdefulla föremålen på konstmarknaden. British Museum visar en stor samling i ett eget galleri, där man kan se hur stilen förändrades över tid.