Bostad i Fuchunbergen
Ett lugnt flodlandskap målat under flera år. Rullen skadades i en brand 1650 och finns i två delar: i Taipei och Hangzhou.
Penseldragen är torra och mjuka – berget byggs av rytm, inte av konturer.
Huang Gongwang levde 1269–1354, under Yuan-dynastin, när Kina styrdes av mongolerna. Han hade arbetat som tjänsteman men drog sig senare tillbaka och var en tid knuten till daoismen. Han började måla sent i livet. Han räknas som en av de fyra stora mästarna under Yuan-dynastin. Bostad i Fuchunbergen målade han under flera år, kring 1347–1350, för en daoistisk vän.
Rullen är en handrulle med tusch på papper, ursprungligen omkring sju meter lång. Den visar landskapet längs Fuchunfloden i dagens Zhejiang-provins. Låga och höga berg följer varandra längs floden. Där finns skogar, stränder, små hus, broar och fiskare i båtar. Landskapet förändras gradvis när man rullar upp rullen.
Kompositionen är lugn och rytmisk. Bergen och vattnet växlar, och rullen har ingen dramatisk höjdpunkt. Betraktaren följer landskapet som på en vandring. Rullen är ett exempel på hur kinesiska landskapsmålare inte ville avbilda en exakt plats utan ge en känsla av ett helt landskap.
Huang Gongwang använde torra, mjuka penseldrag med blek tusch. Bergen är byggda av långa, parallella drag som ibland kallas hampfiberdrag. Prickar och korta streck markerar vegetation. Han lade på tuschen i flera lager under lång tid. Stilen blev en förebild för senare literatimålare, som värderade personliga uttryck och penselns kvalitet över färg och detaljrikedom. Huang Gongwang skrev själv en efterskrift på rullen, där han berättar att han arbetade på den under flera år, när han hade tid och lust.
Rullens öde är dramatiskt. År 1650 låg en ägare på sin dödsbädd och ville att rullen skulle brännas, så att han kunde ta den med sig. En släkting räddade den ur elden, men den hade då brunnit i två delar. Den kortare första delen, kallad Det återstående berget, finns i dag på Zhejiang-provinsens museum i Hangzhou. Den längre delen finns på Nationella palatsmuseet i Taipei.
Under 1700-talet fick kejsar Qianlong en kopia av rullen och trodde att den var äkta. Han skrev många kommentarer på den. När den äkta rullen senare kom till hans samling förklarade han den för en förfalskning. Misstaget har blivit en berömd historia om konstnärlig bedömning.
År 2011 visades de två delarna tillsammans för första gången på över 350 år i en utställning i Taipei. Det uppfattades som en symbolisk händelse i relationen mellan Kina och Taiwan. Rullen räknas som ett av de mest beundrade verken i kinesisk konsthistoria.