Komposition VII
Ett myller av färg, linjer och fläckar utan föremål. Kandinsky jämförde måleri med musik och kallade sina största verk kompositioner.
Leta inte efter motiv – följ hur färgerna drar sig mot ett mörkt centrum till vänster.
Vasilij Kandinsky målade Komposition VII i München 1913. Han var född i Moskva men hade bosatt sig i Tyskland, där han tillsammans med bland andra Franz Marc grundade gruppen Der Blaue Reiter. Kandinsky kallade sina mest genomarbetade verk kompositioner, och han gjorde bara tio sådana under hela sin karriär. Komposition VII tillhör Tretjakovgalleriet i Moskva. Kandinsky var utbildad jurist och nationalekonom och började på allvar som konstnär först i trettioårsåldern, när han flyttade till München.
Målningen är ungefär tre meter bred. Den är fylld av färgfläckar, linjer, böjda former och små mörka partier som korsar och överlappar varandra. Ingenting avbildas tydligt. Det finns ändå ett centrum, en mörk, ovalformad zon något till vänster om mitten, där mycket av rörelsen verkar samlas. Duken mäter ungefär 200 × 300 centimeter och räknas ofta som det mest komplexa verk Kandinsky målade före första världskriget.
Kompositionen saknar ett fast perspektiv. Formerna verkar virvla runt flera centra samtidigt, som strömmar i ett vatten. Starka diagonaler skapar rörelse, medan större, mjukare fält ger stunder av lugn. Kandinsky jämförde målningen med musik, där olika stämmor och teman löper samtidigt.
Färgerna är många och starka: rött, gult, blått, violett och svart. Kandinsky hade utvecklat en teori om färgernas verkan som han beskrev i boken Om det andliga i konsten, som gavs ut 1911. Där skriver han om hur färger kan ge upphov till känslor och om förhållandet mellan färg och ljud. Han har ofta beskrivits som synestetiker, alltså som någon som upplevde färger och ljud som sammankopplade, men hur bokstavligt det ska förstås är omdiskuterat.
Kandinsky förberedde målningen med ett stort antal skisser, akvareller och oljestudier. Själva duken målade han sedan på bara några dagar. Gabriele Münter, som var hans partner, fotograferade målningen under arbetet, och bilderna visar hur kompositionen växte fram.
Forskare har föreslagit att målningen innehåller rester av religiösa motiv, som syndafloden, uppståndelsen och den yttersta domen, teman som förekommer i Kandinskys tidigare verk. Dessa motiv är dock så upplösta att de inte går att identifiera säkert. Kandinsky ville själv att betraktaren skulle uppleva bilden direkt, som man lyssnar på musik.
Komposition VII räknas som en av höjdpunkterna i den tidiga abstrakta konsten. Kandinsky fick lämna Tyskland vid första världskrigets utbrott och återvände till Ryssland. Målningen blev kvar i Ryssland och finns i dag på Tretjakovgalleriet. Kandinsky kom senare att undervisa vid Bauhaus och blev en av de mest inflytelserika teoretikerna inom den abstrakta konsten.