Molnet
Ett väldigt vitt moln tornar upp sig över ett mörkt, låglänt landskap. Prins Eugen målade de svenska landskapen i 1890-talets stämningsfulla anda.
Molnet tar nästan hela bilden – himlen, inte landet, är huvudpersonen.
Prins Eugen, son till kung Oscar II, valde tidigt att bli målare. Han studerade i Paris på 1880-talet och anslöt sig till Opponenterna, de unga konstnärer som protesterade mot Konstakademiens undervisning. Molnet målades i mitten av 1890-talet och tillhör Göteborgs konstmuseum.
Motivet är enkelt. Ett väldigt, ljust stackmoln reser sig över ett lågt, mörkt landskap med åkrar och skogsbryn. Himlen tar upp största delen av bildytan, och landet är bara en smal remsa längst ned. Molnet lyser i kvällsljus, medan marken redan ligger i skugga.
Kompositionen bygger på kontrasten mellan det låga och det höga. Den horisontella landskapsremsan ger lugn, medan molnet växer uppåt som en skulptur. Det finns inga människor i bilden, och ingenting händer. Det är molnets form och ljus som är motivet.
Färgerna är dämpade och sammanhållna. Molnet är målat i vita, gräddgula och grå toner som ger det tyngd och volym. Landskapet är mörkt grönt och nästan svart. Den svala blå himlen runt molnet förstärker ljuset. Prins Eugen var särskilt intresserad av skymningen, den tid på dygnet då färgerna blir djupa och konturerna förenklade.
Målningen hör till det som kallas stämningsmåleri, en riktning som blev viktig i Sverige på 1890-talet. Konstnärerna ville inte bara avbilda landskapet utan förmedla en känsla av det. Man har sett influenser från symbolismen och från de franska konstnärer som Prins Eugen mött, liksom ett intresse för det nationella. Det svenska landskapet skulle skildras i sitt eget ljus och med sin egen karaktär. Molnmotivet hade en lång tradition i europeiskt landskapsmåleri, från holländska 1600-talsmålare till engelsmannen John Constable, som gjorde mängder av molnstudier. I Paris hade Prins Eugen studerat för bland andra Léon Bonnat och Henri Gervex.
Molnet har tolkats som en bild av något större än människan, nästan som en tyst närvaro över landet. Prins Eugen var dock försiktig med att förklara sina bilder, och tolkningen får förbli öppen. Det man säkert kan säga är att målningen gör ett vardagligt väderfenomen till något monumentalt.
I dag räknas Molnet som ett av Prins Eugens huvudverk och ett av de mest kända svenska landskapen från sekelskiftet. Prins Eugen blev också en betydande konstsamlare och mecenat. Hans hem Waldemarsudde testamenterades till staten och är i dag ett konstmuseum. Prins Eugen återkom till molnen flera gånger, till exempel i Nattmolnet från 1901 på Thielska galleriet. Han var också monumentalmålare och utförde stora väggmålningar, bland annat i Stockholms stadshus och på Dramaten.