Nike från Samothrake
Segergudinnan landar på fören av ett skepp, med vinden i dräkten. Statyn är ett mästerverk från hellenismen, då skulpturen blev dramatisk och full av rörelse.
Se hur det tunna, våta tyget både döljer och visar kroppen under.
Statyn hittades 1863 på ön Samothrake i norra Egeiska havet. Den franske konsuln och amatörarkeologen Charles Champoiseau grävde i de stora gudarnas helgedom och fann torson i flera delar. Han skickade fynden till Paris. Senare hittades också stenblocken till det skepp som gudinnan står på. Statyn dateras oftast till omkring 190 före vår tideräkning, men dateringen är omdiskuterad. Champoiseau förstod genast att han hittat något ovanligt och skickade torson i delar till Louvren, där den sattes ihop.
Nike är segerns gudinna. Hon har just landat på fören av ett krigsskepp, med vingarna utbredda bakåt. Vinden pressar den tunna dräkten mot kroppen och får tyget att fladdra i djupa veck runt benen. Hon har förlorat huvud och armar. Den högra handen hittades först 1950 och visas i en monter i närheten. Hennes kropp lutar framåt mot vinden, och tyngden vilar på det högra benet. Kläderna verkar fortfarande vara i rörelse, som om hon landade i samma ögonblick.
Gudinnan är huggen i marmor från Paros, medan skeppet är gjort av en grå marmor som kan komma från Rhodos. Statyn är knappt tre meter hög, och med skeppet är monumentet över fem meter. Den högra sidan är mindre noggrant bearbetad än den vänstra. Det tyder på att statyn var tänkt att ses snett från vänster. Delarna av kropp och vingar är huggna separat och sammanfogade. Den högra vingen är till stor del en senare rekonstruktion i gips, gjord som spegelbild av den vänstra.
Statyn restes troligen till minne av en seger i ett sjöslag. Vilken seger det gällde, och vem som beställde den, är oklart. Kopplingen till Rhodos, som var en stor sjömakt, är en vanlig men inte bevisad teori. Monumentet stod i en nisch i helgedomen, högt ovanför en teaterliknande sluttning.
Nike från Samothrake är ett av hellenismens främsta exempel. Skulptörerna sökte nu rörelse, dramatik och starka känsloeffekter. Kontrasten mellan den kraftiga kroppen och det genomskinliga, våta tyget är en teknisk triumf.
Sedan 1880-talet står statyn högst upp i Daru-trappan i Louvren, där hon möter besökarna ovanifrån. Under andra världskriget evakuerades hon till ett slott på landsbygden. Åren 2013–2014 genomgick statyn och skeppet en stor restaurering. Smuts avlägsnades och senare tiders lagningar sågs över. Det grå marmorskeppet fick då tillbaka en ljusare ton.
Statyn har blivit en symbol för seger och rörelse. Den har inspirerat konstnärer och formgivare. Futuristen Marinetti skrev 1909 att en rusande bil är vackrare än Nike från Samothrake. Gestalten lever kvar i allt från idrottsmedaljer till varumärken.