Parthenon
Templet till Athena på Akropolis i Aten, byggt under Perikles. Det är den doriska ordningens mest kända byggnad och har varit förebild för allt från renässanspalats till riksdagshus.
Inga linjer är helt raka: pelarna buktar svagt och lutar inåt, så att templet ser rakt ut för ögat.
Parthenon byggdes på Akropolis i Aten mellan 447 och 432 före vår tideräkning. Initiativet kom från statsmannen Perikles, och arbetet bekostades delvis med pengar från det attiska sjöförbundet, en allians av grekiska stadsstater. Arkitekterna hette Iktinos och Kallikrates. Skulptören Fidias hade ansvar för den konstnärliga utsmyckningen. Templet var helgat åt stadens skyddsgudinna Athena. Det ersatte ett äldre tempel som perserna förstört år 480 före vår tideräkning. Själva byggnaden stod klar 438, medan arbetet med skulpturerna fortsatte några år till.
Templet är byggt i marmor från berget Pentelikon. Det är ett doriskt tempel med åtta kolonner på kortsidorna och sjutton på långsidorna. Inne i cellan stod Fidias stora staty av Athena Parthenos, gjord av guld och elfenben. Statyn var omkring tolv meter hög och har gått förlorad. Templet har också joniska drag. Den kontinuerliga frisen är typisk för den joniska stilen, och de båda stilarna förenas här på ett ovanligt sätt.
Utsmyckningen var mycket rik. Nittiotvå reliefplattor, metoper, visade strider mellan gudar och jättar, greker och amasoner, lapiter och kentaurer samt Trojas fall. En lång fris runt cellan visar ett festtåg, oftast tolkat som den panathenaiska processionen. Gavelfälten visade Athenas födelse och hennes tävlan med Poseidon om Aten. Skulpturerna var ursprungligen målade i starka färger. Frisen är omkring 160 meter lång och visar hundratals människor, hästar och offerdjur.
Byggnaden är full av medvetna förfiningar. Golvet buktar svagt uppåt i mitten. Kolonnerna har en lätt svällning, entasis, och lutar något inåt. Hörnkolonnerna är tjockare än de andra. Syftet anses vara att motverka optiska illusioner och ge templet ett levande intryck.
Parthenon har haft många liv. Det blev kristen kyrka, och efter den osmanska erövringen moské. Osmanerna använde det också som krutförråd. År 1687 träffades det av en venetiansk granat under en belägring. Krutet exploderade och mittpartiet förstördes. Under den kristna tiden blev templet en kyrka helgad åt Jungfru Maria, och ett torn byggdes intill.
I början av 1800-talet lät den brittiske ambassadören lord Elgin föra bort en stor del av skulpturerna. De köptes av brittiska staten 1816 och finns sedan dess i British Museum i London. Grekland kräver dem tillbaka, och frågan är en av de mest kända tvisterna om återlämnande av kulturarv. Övriga skulpturer visas i Akropolismuseet, som öppnade 2009.
Sedan 1970-talet pågår ett stort restaureringsarbete. Senare tiders lagningar med järn har tagits bort, eftersom järnet rostade och sprängde marmorn. Parthenon har blivit en symbol för demokratin och den klassiska kulturen. Byggnaden har varit förebild för otaliga museer, banker, regeringsbyggnader och monument världen över.