De tio största, nr 7, Vuxenåldern
En av tio jättelika målningar om människans livsstadier, gjorda 1907. Hilma af Klint målade abstrakt flera år före Kandinsky men visade nästan aldrig verken offentligt.
Spiraler, blomformer och bokstäver – en symbolisk bildvärld, inte en avbildning.
Hilma af Klint målade De tio största under hösten 1907. Hon var utbildad vid Konstakademien i Stockholm och försörjde sig bland annat som porträtt- och landskapsmålare. Parallellt deltog hon i spiritistiska seanser tillsammans med andra kvinnor, i en grupp som kallades De fem. Genom dessa seanser uppfattade hon att hon fick uppdrag från andliga väsen att måla en serie bilder till ett tempel.
De tio största ingår i den stora serien Målningarna till templet, som hon arbetade med 1906–1915. De tio målningarna skildrar människans liv från barndom till ålderdom. Nummer 7 hör till gruppen om vuxenåldern. Varje målning är över tre meter hög, vilket var mycket stort för sin tid.
Bilden är fylld av organiska former: spiraler, rundade blomliknande figurer, slingrande linjer och bokstäver eller tecken. Formerna svävar fritt på en färgad bakgrund. Det finns inget perspektiv och inget föremål som avbildas. I stället bildar formerna ett slags symboliskt språk, där varje färg och form kan ha en betydelse.
Färgerna är ljusa och starka, med rosa, orange, gult, blått och lila. Hilma af Klint använde färger symboliskt. I hennes anteckningar kan till exempel blått förknippas med det kvinnliga och gult med det manliga. Den ljusa färgskalan ger målningarna en lätt, nästan festlig karaktär trots storleken.
Målningarna är utförda i tempera på papper som senare monterats på duk. På grund av storleken arbetade hon troligen med pappret liggande på golvet. Hon målade de tio verken på bara några månader, vilket hon själv beskrev som att hon arbetade under ledning snarare än efter egen plan. När målningarna ställs ut tillsammans i ett rum kan man följa livscykeln från bild till bild. Storleken gör att betraktaren nästan omsluts av färgerna.
Verken har tolkats i ljuset av teosofi och spiritism, rörelser som sökte en dold, andlig verklighet bakom den synliga. Hilma af Klint ville att hennes abstrakta verk skulle visas först långt efter hennes död, eftersom hon trodde att samtiden inte skulle förstå dem. Hon visade bilderna för Rudolf Steiner, som enligt hennes anteckningar var tveksam till dem.
Efter hennes död 1944 förvaltades verken av släkten och senare av en stiftelse. De blev kända för en bredare publik först på 1980-talet. Moderna Museets stora utställning 2013 och Guggenheimmuseets utställning i New York 2018–2019 gjorde henne världsberömd. Att hon målade abstrakt före Kandinsky har väckt debatt om hur modernismens historia ska skrivas, även om det är omstritt hur hennes andligt motiverade bilder ska jämföras med de andra pionjärernas.