Donato Bramante

Donato Bramante
Wikimedia Commons, Public domain

Bramante kom från Milano till Rom omkring 1500 och ritade Tempietto och den första planen för den nya Peterskyrkan: ett grekiskt kors under en jättelik kupol. Planen ändrades många gånger, men idén levde vidare i Michelangelos kupol.

Donato Bramante föddes 1444 nära Urbino i mellersta Italien. Han utbildade sig troligen till målare, och hertigdömet Urbino med Federico da Montefeltros palats var en av tidens främsta miljöer för konst, matematik och perspektiv, där han kan ha kommit i kontakt med Piero della Francesca. I slutet av 1470-talet kom han till Milano, där han under Ludovico Sforza arbetade som målare och arkitekt i omkring tjugo år och lärde känna Leonardo da Vinci. Där ritade han bland annat Santa Maria presso San Satiro, där han med ett illusionistiskt perspektiv målade fram ett kor som i själva verket bara är någon meter djupt.

När fransmännen intog Milano 1499 flyttade Bramante till Rom, där han studerade antikens ruiner och utvecklade en ny, monumental stil. Tempietto vid San Pietro in Montorio, troligen påbörjat omkring 1502, är ett litet runt tempel med doriska kolonner och kupol, byggt på den plats där aposteln Petrus enligt traditionen korsfästes. Det blev högrenässansens mönsterbyggnad. Påven Julius II gav honom ansvaret för de stora byggprojekten i Vatikanen: Belvederegården och den nya Peterskyrkan, vars grundsten lades 1506. Hans plan var ett grekiskt kors med en väldig kupol inspirerad av Pantheon, omgivet av mindre kupoler och torn i en symmetrisk helhet.

Bramante dog 1514, när bara de fyra väldiga pelarna i Peterskyrkans korsning var resta. Efterföljarna Rafael, Antonio da Sangallo och Michelangelo ändrade planen många gånger, men pelarna och idén om den stora centrala kupolen bestod. Tempietto kopierades och tolkades i århundraden, i kupoler som St Paul's i London och Panthéon i Paris. Bramante gav renässansen dess romerska, monumentala skala och blev en förebild för hur antikens storhet kunde återuppstå i nya byggnader. Hans byggnader var obligatoriska studieobjekt för de svenska arkitekter som reste till Rom, från Tessin d.y. på 1670-talet till akademistipendiaterna under 1800-talet.