Carl Hårleman

Hårleman ledde färdigställandet av Stockholms slott efter Tessins död och förde rokokon till slottets interiörer. Han byggde också om Svartsjö slott och ritade herrgårdar och kyrkor runt om i landet.

Carl Hårleman föddes 1700 i Stockholm som son till trädgårdsarkitekten Johan Hårleman, som arbetade vid de kungliga trädgårdarna. Han lärde sig arkitektur av Göran Josua Adelcrantz, som var Tessin d.y.:s medarbetare vid slottsbygget. I början av 1720-talet reste han till Paris, där han studerade arkitektur och ornamentik, och vidare till Italien. Under resorna lärde han känna den nya franska stilen, som snart skulle utvecklas till rokoko. Efter hemkomsten 1727 fick han ansvar för arbetena vid Stockholms slott, som länge hade stått nästan stilla. Han blev hovintendent och 1741 överintendent, och han adlades och blev senare friherre.

Hårlemans viktigaste insats var att fullborda Stockholms slott. Han förändrade inte Tessins exteriör men skapade interiörer i fransk rokoko, och för att få dem utförda värvade han på 1730-talet en grupp franska konstnärer och hantverkare till Stockholm. Kungafamiljen kunde flytta in 1754, året efter hans död. Han byggde om Svartsjö slott på Färingsö och ritade herrgårdar som Åkerö i Södermanland och Övedskloster i Skåne, det senare uppfört först efter hans död. Han ritade också kyrkor, institutioner och Celsius observatorium i Uppsala. Hans arkitektur är lugn och väl proportionerad utvändigt, med putsade fasader och mansardtak, medan rokokon fick blomma inomhus.

Hårleman dog 1753. Han var med och grundade den ritakademi i Stockholm som blev Konstakademien, och han förde vidare den franska kunskap han tagit till sig. De franska hantverkare han hämtade till Sverige utbildade svenska elever, vilket gav landet en egen tradition av rokokoinredning och möbelkonst. Hans herrgårdstyp, en tvåvåningsbyggnad med mansardtak och flyglar, blev förebild för hundratals svenska herrgårdar och prästgårdar under 1700-talet. Han var nära vän till Carl von Linné och Anders Celsius och engagerad i Vetenskapsakademien. Genom sin roll som överintendent styrde han också hur offentliga byggnader i hela riket utformades under frihetstiden.