Nicodemus Tessin d.y.

Nicodemus Tessin d.y.
Georg Desmarées, Public domain

Tessin d.y. reste i Italien och Frankrike i sin ungdom och lärde känna Bernini och Versailles. Hans huvudverk är Stockholms slott, ett romerskt palats i nordisk huvudstad. Han ritade också Tessinska palatset och planerade om hela Stockholms centrum, i planer som aldrig blev av.

Nicodemus Tessin d.y. föddes 1654 i Nyköping som son till arkitekten Nicodemus Tessin d.ä., som gav honom hans första utbildning. Med stöd av änkedrottning Hedvig Eleonora reste han 1673 till Rom, där han stannade i flera år, studerade antiken och samtida arkitektur och lärde känna Bernini och Carlo Fontana. Därefter vistades han i Paris och följde arbetena i Versailles. En senare resa på 1680-talet förnyade kontakterna med Frankrike och Italien. När fadern dog 1681 övertog Tessin d.y. hans uppdrag som slottsarkitekt och fullbordade Drottningholm, Kalmar domkyrka och Karolinska gravkoret, samtidigt som han ritade parken vid Drottningholm.

Tessins huvudverk är Stockholms slott. Han började bygga om det gamla slottet Tre kronor på 1690-talet, och efter branden 1697 ritade han ett helt nytt slott. Det har formen av ett romerskt palats kring en kvadratisk borggård, med platta tak, strama fasader och en rik inredning med franska konstnärer och hantverkare. Bygget pågick till 1754. Han ritade också sitt eget Tessinska palatset vid Slottsbacken, 1694–1700, med en liten barockträdgård, samt Steninge slott. Han gjorde storslagna planer för Stockholms centrum med torg, kyrka och broar och ett förslag till Louvren i Paris. Hans arkitektur förenar romersk monumentalitet och fransk elegans.

Tessin d.y. blev riksråd, greve och överintendent och var en av de mäktigaste personerna i det karolinska Sverige. Krig och statsfinansiella problem gjorde dock att slottsbygget stod stilla under långa perioder, och stadsplanerna förblev på papperet. Han dog 1728, och Carl Hårleman fick fullborda slottet. Tessins samlingar av ritningar, gravyrer och konst gick vidare till sonen Carl Gustaf Tessin och utgör i dag en central del av Nationalmuseums samlingar. Han räknas som Sveriges främste barockarkitekt, och slottet förblir landets största profana byggnad från tiden. Hans syn på arkitektur som statens främsta konstform präglade länge det svenska byggnadsämbetet och Konstakademiens undervisning.