White arkitekter

White arkitekter
Ankara, CC BY-SA 3.0

White är en av Skandinaviens största arkitektbyråer och har på senare år blivit känd för stora byggnader i trä, som Sara kulturhus i Skellefteå. Byrån arbetar mycket med hållbarhet och stadsutveckling.

White arkitekter grundades 1951 i Göteborg av arkitekten Sidney White. Kontoret växte under efterkrigstidens stora byggnadsboom, när skolor, sjukhus och bostadsområden byggdes över hela Sverige, och blev en av landets största arkitektbyråer. Byrån ägs av medarbetarna, en ägarform som har präglat dess kultur och arbetssätt. White arbetar i tvärvetenskapliga team där arkitekter, landskapsarkitekter, inredningsarkitekter, stadsplanerare och specialister på hållbarhet och forskning samarbetar. Byrån har kontor på många orter i Sverige och har även varit verksam i Norge, Danmark och Storbritannien. Den har en lång tradition av att arbeta med offentliga byggnader, vård, utbildning och planering.

Bland Whites mest kända verk finns kongresscentret Stockholm Waterfront vid Klara sjö och kulturhuset Väven i Umeå, ritat tillsammans med Snøhetta. Byrån har arbetat med flytten av Kiruna centrum till följd av gruvans expansion, med en långsiktig plan för hur staden kan flyttas i etapper. Sara kulturhus i Skellefteå, invigt 2021, är en av världens högsta byggnader med stomme i trä, med teater, bibliotek, konsthall och hotell i ett hus där limträ och korslimmat trä bär även höghusdelen. Byrån arbetar mycket med hållbarhet, socialt och ekologiskt, och med forskning kring material, energi och hur arkitekturen kan bidra till minskade klimatutsläpp.

White har blivit ett av de tydligaste exemplen på den nordiska inriktningen mot hållbar arkitektur och träbyggande, som fått stort internationellt intresse under 2010- och 2020-talen. Sara kulturhus har uppmärksammats över hela världen och visar hur Sveriges skogstradition kan få en modern och storskalig form, och projektet har bidragit till att ändra synen på trä som material för stora offentliga byggnader. Byrån har också varit tongivande i diskussionen om demokratisk planering och medborgardialog i stadsutveckling. Genom sitt ägande och arbetssätt står White för en kollektiv arkitekturkultur, i kontrast till idén om den ensamma stjärnarkitekten som dominerade mycket av debatten kring sekelskiftet.