Caracallas termer
Kejsar Caracallas badanläggning tog emot över tusen badande samtidigt. Ruinerna är fortfarande väldiga: tegelväggar som en gång bar valv över varma, ljumma och kalla salar. Planen med stora rum i en symmetrisk följd blev en förebild långt senare.
Termerna byggdes 212–216 e.Kr., under Caracallas regering, söder om stadskärnan. Anläggningen fick vatten genom en egen gren av akvedukten Aqua Marcia. Byggnaden vilade på en hög plattform, och under den gick tunnlar för personal, ved och vatten. Murarna är byggda med betongkärna och tegelklädnad och var ursprungligen täckta med marmor, stuck och mosaik. Hela området, med trädgårdar, bibliotek och butiker runt badet, var omkring 300 meter i fyrkant.
Huvudbyggnaden var ordnad i en strikt symmetrisk axel. Från kallbadet, frigidarium, gick man till ett ljummare rum, tepidarium, och vidare till det runda varmbadet, caldarium, som var omkring 35 meter i diameter och täckt av en kupol. Rummen värmdes med varmluft från eldstäder som strömmade genom håligheter under golven och i väggarna. På var sida låg en palaestra, en gård för idrott och lek. Det stora utomhusbadet, natatio, hade väggar med nischer för statyer. Många av de berömda antika skulpturerna i Neapels arkeologiska museum, bland dem Farnesiska Herkules, hittades här på 1500-talet.
Badet var i bruk till 500-talet, då goterna skar av akvedukterna. Efter det förföll anläggningen och användes som stenbrott. Ruinerna inspirerade senare arkitekter, och planen med en följd av stora, välvda rum blev förebild för bland annat den stora väntsalen i Pennsylvania Station i New York, byggd 1910. Sedan 1937 används den gamla caldariumsalen som sommarscen för opera. Ruinerna visar tydligt hur romersk betong och tegel gjorde det möjligt att bygga stora rum utan inre stöd.