Katedralen i Chartres
Efter en brand 1194 byggdes katedralen upp på ungefär trettio år, vilket gjort den ovanligt enhetlig. Den har en av världens största samlingar av medeltida glasmålningar, med det blåa ”Chartresblått”. De två västtornen skiljer sig åt: det ena är romanskt och enkelt, det andra senmedeltida och spetsigt.
Chartres var en av Frankrikes viktigaste vallfartsorter, eftersom katedralen sedan 800-talet ägde en relik som ansågs vara Jungfru Marias klädnad. När den romanska katedralen brann 1194 klarade sig reliken i kryptan, vilket tolkades som ett tecken på att Maria ville ha en ny och ännu större kyrka. Biskop, domkapitel, adel och borgare bidrog till bygget, och flera hantverksskrån skänkte fönster där deras egna yrken avbildas. Katedralen uppfördes av kalksten från ett brott i närheten. Huvuddelen stod klar omkring 1220, och den slutliga invigningen skedde 1260. Den västra fasaden med Portail royal, tornen och kryptan överlevde branden och byggdes in i den nya kyrkan. Byggmästarna är okända.
Chartres räknas som den första höggotiska katedralen. Väggen i mittskeppet har tre våningar: arkader, ett lågt triforium och ett högt fönsterband, där varje travé har två spetsbågiga fönster och ett litet rosettfönster. Det blev möjligt genom strävbågar som från början var en del av konstruktionen. Valven är fyrdelade kryssribbvalv, en enklare lösning än tidigare sexdelade valv. Portail royal från omkring 1150 har långsmala statyer av kungar och drottningar ur Bibeln som växer ur kolonnerna. Tvärskeppens portaler är fyllda av hundratals skulpturer. I långhusets golv finns en labyrint som pilgrimer kunde gå längs. Glasmålningarna täcker nästan alla fönster, och ett av de äldsta är Notre-Dame de la Belle Verrière.
Katedralen klarade sig förvånansvärt väl genom religionskrigen och revolutionen. Det norra tornet fick sin spetsiga senmedeltida spira i början av 1500-talet. År 1836 brann takstolen av trä, och den ersattes av en konstruktion i järn täckt med koppar, som gett taket dess gröna färg. Under båda världskrigen monterades glasmålningarna ner och gömdes för att skyddas mot bomber. Sedan 2000-talet har en omfattande restaurering rengjort fönstren och målat interiören ljus, vilket blivit omdiskuterat eftersom det förändrat kyrkorummets mörka karaktär. Chartres blev världsarv 1979. Med sin enhetliga byggnad, sina skulpturer och sitt glas blev den måttstocken för den franska höggotiken och för de katedraler som byggdes i Reims, Amiens och vidare ut i Europa.