Colosseum
Flavianernas amfiteater tog omkring 50 000 åskådare. Fasaden visar romersk arkitektur i ett nötskal: bärande bågar i fyra våningar, med kolonnordningarna som dekor – toskanska nederst, sedan joniska och korintiska. Under arenan fanns gångar, burar och hissar.
Vespasianus började bygget omkring 70 e.Kr. på platsen där Nero haft en konstgjord sjö i sitt palats Domus Aurea. Att ge marken tillbaka till folket i form av en arena var ett politiskt budskap. Bygget finansierades delvis med bytet från erövringen av Jerusalem. Titus invigde amfiteatern 80 e.Kr. med spel som pågick i hundra dagar, och Domitianus fullbordade den. Ytterväggen är byggd av travertin från Tivoli, medan inre väggar består av tuff och tegel och valven av betong. Blocken hölls samman av järnklamrar. Bygget organiserades effektivt, med flera arbetslag som byggde olika delar parallellt. Namnet Colosseum fick byggnaden först under medeltiden, troligen efter en kolossal staty av Nero i närheten.
Planen är elliptisk, och åttio bågar i bottenvåningen fungerade som numrerade ingångar. Ett nät av trappor och gångar, vomitorier, förde snabbt publiken till rätt plats. Platserna var fördelade efter rang: senatorerna längst ner, kvinnor och fattiga högst upp. Över fasadens tre bågvåningar ligger en sluten fjärde våning, en attika med korintiska pilastrar och små fönster. Där satt konsoler för de master som höll velariet, ett jättelikt solsegel som sjömän från flottan hanterade. Arenan hade ett trägolv täckt av sand. Under det låg hypogeet, ett system av gångar, burar och hissar som drevs med vinschar, så att djur och kulisser kunde dyka upp ur golvet mitt under föreställningen.
Gladiatorspelen upphörde under 400-talet och djurjakterna på 500-talet. Därefter användes byggnaden till bostäder, verkstäder och som borg åt adelsfamiljen Frangipani. En jordbävning 1349 fick delar av södra ytterringen att rasa, och i flera hundra år var Colosseum ett stenbrott för Roms kyrkor och palats. Hålen som syns överallt i murarna är spår efter de järnklamrar som bröts loss. År 1749 förklarade påven platsen helig till minne av martyrerna, vilket stoppade plundringen. Under 1800-talet stöttades de skadade ändarna av den yttre ringen med stora strävpelare av tegel. Colosseum har blivit urbilden för alla senare arenor och stadion och visar hur romarna kombinerade båge, valv och kolonnordning i en enda konstruktion.