Dogepalatset
Republiken Venedigs regeringspalats ser ut att stå på huvudet: de tunga övre våningarna vilar på två luftiga arkader. Den rosa och vita stenen i rutmönster gör fasaden lätt. Palatset är venetiansk gotik i sin mest berömda form.
Det fanns ett palats för dogen, Venedigs valda statschef, på platsen redan på 800-talet. Den nuvarande byggnaden började ta form 1340, när republikens stora råd behövde en större sal. Sydfasaden mot lagunen byggdes först, och därefter flygeln mot Piazzettan, som fortsatte i samma stil på 1420-talet. Porta della Carta, den rikt skulpterade porten mot San Marco, gjordes av Giovanni och Bartolomeo Bon och stod klar 1442. Efter en brand 1483 byggdes östflygeln om i renässansstil.
Fasaderna vänder upp och ner på det vanliga förhållandet mellan tungt och lätt. Längst ner står en arkad med korta kolonner. Ovanför går en loggia med dubbelt så många spetsbågar, krönta av fyrpassformade öppningar. Ovanpå dessa öppna våningar vilar en hög, nästan sluten vägg klädd med rosa och vit sten i ett rutmönster, med bara några få stora fönster. Hela fasaden avslutas av ett krön med spetsiga ornament. Inuti ligger de stora salarna, bland dem Stora rådssalen, en av Europas största salar, med Tintorettos väldiga målning Paradiset.
Efter bränder 1574 och 1577 diskuterades om palatset skulle ersättas av en ny byggnad, men det reparerades i stället i sin gotiska form. När republiken föll 1797 förlorade byggnaden sin funktion, och sedan 1923 är det museum. Den engelske konstkritikern John Ruskin beskrev på 1850-talet Dogepalatset som världens centrala byggnad, och hans hyllning bidrog till att venetiansk gotik blev en förebild för 1800-talets arkitektur i Storbritannien och på andra håll. Palatset visar hur gotiken anpassades till en stad av handel, vatten och ljus.