El Escorial

Filip II:s väldiga anläggning är på en gång kloster, palats, gravkyrka och bibliotek. Den granitgrå fasaden är nästan helt utan dekor. Strängheten blev en egen stil i Spanien, uppkallad efter arkitekten Herrera.

Filip II lät bygga Escorial för att fira segern över fransmännen vid Saint-Quentin 1557, en seger som vunnits på den helige Laurentius dag. Anläggningen skulle också bli grav åt hans far, Karl V, och den spanska kungafamiljen. Bygget började 1563 under Juan Bautista de Toledo, som hade arbetat i Rom. Efter hans död 1567 tog hans medarbetare Juan de Herrera över, och anläggningen stod färdig 1584. Kungen följde arbetet noga.

Planen är en stor rektangel, omkring 200 gånger 160 meter, uppdelad i gårdar. I mitten ligger kyrkan, en centralbyggnad med kupol, och runt den kloster, palats, skola och bibliotek. Planen har jämförts med ett halster, Laurentius martyrredskap, men den liknelsen kom senare. Byggnaden är av grå granit, och fasaderna har mycket lite utsmyckning. Det gav upphov till begreppet estilo herreriano, den herrerianska stilen. Biblioteket har ett valv som målats av Pellegrino Tibaldi. Under kyrkan ligger Pantheon de los Reyes, där de flesta spanska kungar sedan Karl V vilar.

Escorial var ett centrum för det spanska väldet och för motreformationen. Anläggningen härjades av en brand 1671 men byggdes upp igen. Den rymmer en stor samling konst, bland annat av Tizian, El Greco och Hieronymus Bosch. Klostret drivs i dag av augustinermunkar. Escorial blev världsarv 1984. Dess stränga klassicism påverkade spansk arkitektur under lång tid, även i de spanska kolonierna i Amerika.