Il Gesù

Jesuiternas moderkyrka i Rom blev en modell för hundratals kyrkor över hela världen. Ett brett mittskepp utan sidoskepp gör att alla ser och hör predikan. Takets fresk låter himlen välla in i kyrkan med figurer som tycks falla ut ur ramen.

Jesuitorden grundades 1540 av Ignatius av Loyola och blev en av motreformationens viktigaste krafter. Kardinal Alessandro Farnese bekostade ordens huvudkyrka i Rom. Vignola ritade kyrkan och bygget började 1568. Efter Vignolas död 1573 tog Giacomo della Porta över, och han ritade också fasaden. Kyrkan invigdes 1584. Ordens behov styrde planen: prästerna skulle predika för stora församlingar, och därför behövdes ett rum där alla kunde se altaret och höra talaren.

Kyrkan har ett brett, tunnvälvt mittskepp med kapell längs sidorna i stället för sidoskepp, ett kort tvärskepp och en kupol över korsmitten. Fasaden är byggd i två våningar, där den övre är smalare och förbunden med den nedre genom stora voluter. Dörren i mitten markeras av dubbla pilastrar och en gavel. Denna fasadtyp kopierades i otaliga kyrkor. Inredningen tillkom mest under 1600-talet. Takfresken Jesu namns triumf målades av Giovanni Battista Gaulli, kallad Baciccio, på 1670- och 1680-talen. Den målade himlen och figurerna i stuck tycks bryta igenom valvet.

Ignatius altare i vänstra korsarmen, ritat av jesuitbrodern Andrea Pozzo omkring 1700, är ett av barockens mest överdådiga, med lapis lazuli, förgylld brons och en staty av helgonet. Il Gesù blev mönster för jesuitkyrkor i Europa, Latinamerika och Asien, och planen med ett brett mittskepp och sidokapell spred sig till många andra kyrkor. Kyrkan räknas ofta som en övergång mellan senrenässans och barock och har kallats den första barockkyrkan.