Karlskirche
Kejsar Karl VI lovade under en pestepidemi att bygga en kyrka åt den helige Karl Borromeus. Fischer von Erlach ritade en kupolkyrka flankerad av två kolonner som efterliknar Trajanus kolonn. Kyrkan förenar antikt Rom, renässans och barock i en enda fasad.
Under pesten i Wien 1713 lovade Karl VI att bygga en kyrka åt Karl Borromeus, ett helgon som förknippades med pestens bekämpning. Johann Bernhard Fischer von Erlach vann tävlingen, och bygget började 1716. När han dog 1723 fullbordade hans son Joseph Emanuel arbetet, och kyrkan invigdes 1737. Fischer von Erlach hade studerat i Rom och skrev en bok om arkitekturens historia, där han tog med byggnader från antiken, Egypten, Kina och den islamiska världen.
Fasaden är bred och består av flera delar. I mitten står en portik med sex kolonner och en gavel, som ett antikt tempel. På var sida står en fristående kolonn med ett reliefband i spiral, som skildrar helgonets liv. De påminner om Trajanus kolonn i Rom, men också om de två pelare som stod framför Salomos tempel i Jerusalem. Ytterst finns två låga tornpaviljonger. Bakom fasaden reser sig en hög, oval kupol på en trumma. Interiören är oval, och kupolen är målad av Johann Michael Rottmayr.
Kyrkan visar barockens förkärlek för att kombinera symboler. Kolonnerna kan läsas som både kejsarmakt och Herkules stoder, kejsarens emblem. Fasaden blev en förebild för senare kyrkor i Centraleuropa. När man restaurerade kupolfreskerna på 2000-talet byggdes en hiss upp mot kupolen, som besökarna under en period kunde åka i. Torget framför, Karlsplatz, präglas sedan 1800-talet också av Otto Wagners stadsbanestationer.