Konstantinbågen
Roms största bevarade triumfbåge restes efter Konstantins seger vid Milviska bron år 312. Den har tre öppningar och korintiska kolonner, och mycket av skulpturen är återanvänd från monument åt äldre kejsare, med deras ansikten omhuggna till Konstantins.
Bågen ligger mellan Colosseum och Palatinen, längs den väg som triumftågen följde. Den invigdes 315, tio år efter att Konstantin blivit kejsare. Senatens inskrift säger att han segrade ”genom gudomlig ingivelse”, en försiktig formulering i ett ögonblick när kejsaren närmade sig kristendomen men staden fortfarande var hednisk.
Bågen är ett av de tydligaste exemplen på spolia, återanvända delar. Relieferna och statyerna kommer från monument åt Trajanus, Hadrianus och Marcus Aurelius, de kejsare som räknades som de goda, och Konstantin ställde sig därmed i deras led. Bredvid dem ser den nygjorda frisen med Konstantins fälttåg platt och stel ut, och konsthistoriker har sett den som ett tecken på hur senantikens bildspråk förändrades, mot det frontala och symboliska som sedan präglade den bysantinska konsten.