Looshaus

Mitt emot kejsarens palats byggde Adolf Loos ett affärshus med släta, ornamentlösa fasader ovanför en bottenvåning i grön marmor. Wienborna jämförde det med ett hus utan ögonbryn, och kejsaren sägs ha undvikit fönstren mot torget.

Skrädderifirman Goldman & Salatsch beställde 1909 ett nytt affärs- och bostadshus vid Michaelerplatz, mitt emot Hofburg. Adolf Loos ritade huset, som stod klart 1911. Loos hade skrivit essän Ornament och brott, där han hävdade att ornament var slöseri och ett tecken på bristande kultur. När fasaden blev färdig utan dekor blev det skandal, och stadens myndigheter stoppade bygget en tid. Kompromissen blev blomlådor under fönstren.

Bottenvåningen och mezaninen har en fasad av cipollinomarmor från Euboia, med kraftiga toskanska kolonner vid entrén. Där låg butiken och verkstäderna. De övre våningarna, med bostäder, har släta putsade fasader och enkla fönster utan omfattningar. Inne var materialen exklusiva: ädelträ, mässing och speglar. Loos arbetade med rummets volym i tre dimensioner, något han senare kallade Raumplan, där rum med olika höjd sätts samman i olika nivåer.

Huset ägs i dag av en bank och har restaurerats. Det räknas som ett av de första exemplen på modernismens ornamentlösa fasad och ett avgörande ögonblick i debatten om dekor. Loos idéer påverkade Le Corbusier och andra modernister. Byggnaden visar också att Loos inte var emot fina material; han ansåg bara att de skulle tala för sig själva.