Melks kloster
Benediktinklostret på en klippa över Donau är en av den centraleuropeiska barockens mest dramatiska byggnader. Kyrkan med sin gulorange fasad och kopparkupol ramas in av klosterbyggnader, och biblioteket har tiotusentals böcker under målade tak.
Benediktinerna har funnits i Melk sedan 1089. Abboten Berthold Dietmayr gav 1702 byggmästaren Jakob Prandtauer i uppdrag att bygga om klostret i barockens anda, och arbetet pågick i över trettio år. Prandtauer utnyttjade klippan: kyrkan står i mitten, och de två flyglarna i väster sluter sig kring en terrass som öppnar sig mot Donau.
Barocken i Österrike och södra Tyskland är katolsk och klosterbunden. Efter segern över osmanerna vid Wien 1683 och motreformationen byggdes kloster och vallfartskyrkor i en skala och prakt som skulle visa kyrkans och kejsarens makt. Melk är ett av de tydligaste exemplen, och klostret och Wachaudalen är världsarv. Umberto Eco lät en av huvudpersonerna i Rosens namn, Adson, komma härifrån.