Palau de la Música Catalana
Den katalanska körsångens konserthus är ett av modernismens mest färgsprakande rum. Väggarna är nästan helt av glas, och i taket hänger en jättelik kupol av glasmålningar som en sol. Skulpturer av musiker och valkyrior väller ut ur scenens ram.
Orfeó Català, en körförening grundad 1891, ville ha ett eget konserthus. Den beställde det av Lluís Domènech i Montaner, som också var politiker och lärare vid arkitektskolan. Huset byggdes 1905–1908 i den gamla stadsdelen Sant Pere, på en trång tomt. Bygget bekostades av föreningens medlemmar och mecenater. Det blev ett uttryck för den katalanska kulturella väckelsen, Renaixença, och för den katalanska modernismen.
Domènech använde en stomme av stål, som gjorde det möjligt att ersätta väggarna med glas. Salen får därför dagsljus från sidorna och från en stor kupol av glasmålningar i taket. Allt är dekorerat: kolonner med blommor i keramik, rosor i taket, mosaiker och skulpturer. På ena sidan om scenen syns en buste av den katalanske tonsättaren Anselm Clavé under ett träd, på den andra Beethoven och valkyrior från Wagners opera. Bakom scenen kommer arton muser fram ur väggen, med kroppar i mosaik och huvuden i relief. Fasaden har mosaikklädda kolonner och en stor skulpturgrupp som skildrar den katalanska folkvisan.
Konserthuset byggdes ut och renoverades på 1980- och 1990-talen av arkitekten Óscar Tusquets. Det blev världsarv 1997 tillsammans med Domènechs sjukhus Sant Pau. I dag ges här hundratals konserter om året. Palau de la Música visar hur jugendens ornamentik och nya material som stål och glas kunde förenas i en byggnad som också var ett politiskt och kulturellt manifest.