Pont du Gard
Akvedukten förde vatten 50 kilometer till staden Nemausus, dagens Nîmes, med en lutning på bara några centimeter per hundra meter. Bron är 49 meter hög i tre våningar av bågar, murade utan bruk. Utstickande stenar visar var byggnadsställningarna vilade.
Nemausus var en blomstrande romersk stad i provinsen Gallia Narbonensis, och när den växte behövde den mer vatten. Akvedukten byggdes sannolikt omkring mitten av första århundradet e.Kr.; tidigare tillskrevs den Agrippa, men utgrävningar har pekat på en något senare datering. Vattnet kom från källor nära Uzès och leddes i en ränna som slingrade sig genom landskapet. Det svåraste hindret var dalen vid floden Gardon, och där byggdes bron. Stenen bröts i ett kalkstensbrott alldeles i närheten. Blocken är stora och lyftes med träkranar som drevs av trampverk. Många stenar har inhuggna märken och siffror som visade var de skulle sitta. Bygget krävde noggrann lantmäteriteknik för att hålla den jämna lutningen.
Bron har tre våningar av rundbågar. Den nedersta har sex stora bågar, där den som spänner över floden är bredast. Den mellersta har elva bågar och den översta en lång rad mindre bågar som bär själva vattenrännan. Bågarna i de två nedre våningarna är byggda av flera parallella stenringar intill varandra, inte som ett enda brett valv. Rännan var täckt med stenplattor och invändigt tätad med bruk. Med tiden byggdes kalkavlagringar upp på insidan av rännan, så att flödet minskade. De utstickande stenarna och de små hålen i fasaden visar var ställningar och bågformar av trä vilade under bygget; stenarna lämnades kvar för framtida reparationer.
Underhållet upphörde under senantiken, och akvedukten slutade fungera omkring 500-talet. Bron överlevde eftersom den fick en ny roll som väg över floden. Under medeltiden högg man ur pelarna i mellanvåningen för att få plats för vagnar, vilket försvagade konstruktionen. På 1740-talet byggdes en vägbro tätt intill den nedersta våningen. Under Napoleon III genomfördes en större restaurering på 1850-talet. Bron har klarat flera svåra översvämningar, bland annat 2002. Pont du Gard blev tidigt ett mål för resenärer och konstnärer och har bidragit till bilden av romarna som oöverträffade ingenjörer. Den blev världsarv 1985 och är i dag en av Frankrikes mest besökta antika lämningar.