Porta Nigra
Den svarta porten är den bäst bevarade romerska stadsporten norr om Alperna. Stora sandstensblock lades utan bruk, sammanhållna av järnklamrar. Porten klarade sig för att den blev kyrka på 1000-talet, och i dag står den fri igen.
Augusta Treverorum, dagens Trier, var en av de viktigaste romerska städerna norr om Alperna och senare säte för kejsare. Staden fick en mur med flera portar, och Porta Nigra byggdes omkring år 170 e.Kr. som den norra porten. Den är byggd av grå sandsten från trakten. Blocken väger upp till sex ton och lades utan murbruk; de hölls ihop av järnklamrar fästa med bly. Byggnadsarbetet avslutades aldrig helt, och vissa ytor höggs aldrig färdigt. Namnet Porta Nigra, den svarta porten, är medeltida och syftar på stenens mörka färg.
Porten har två torn som skjuter ut mot fältet och mellan dem två portöppningar. Bakom dem låg en gård som kunde stängas med ytterligare portar, så att fiender som tagit sig in fastnade. Fasaderna är indelade av rader av bågar med halvkolonner, i flera våningar, ett typiskt romerskt sätt att ge en befästning värdighet.
På 1000-talet bosatte sig den grekiske munken Simeon som eremit i porten. Efter hans död lät ärkebiskopen göra om porten till en kyrka i två våningar, och ett romanskt kor byggdes till. Napoleon lät 1804 ta bort det mesta av kyrkan, och den romerska porten friställdes. Absiden fick stå kvar. Porta Nigra blev 1986 en del av världsarvet med Triers romerska byggnader, domkyrka och Vårfrukyrkan. Porten visar hur antika byggnader ofta räddades genom att få en ny användning.