Riksdagshuset i Berlin
Det gamla riksdagshuset från kejsartiden byggdes om för Tysklands förbundsdag efter återföreningen. Norman Foster gav det en ny kupol av glas, där besökarna kan gå i spiral upp över plenisalen. En spegelkon leder dagsljus ner till parlamentarikerna.
Riksdagshuset byggdes 1884–1894 efter ritningar av Paul Wallot. Det brann 1933, en händelse som nazisterna använde för att avskaffa demokratin, och skadades svårt under kriget. Under delningen låg det precis vid muren. Efter återföreningen beslöt förbundsdagen 1991 att flytta till Berlin, och Norman Foster vann tävlingen om ombyggnaden. Arbetet utfördes 1995–1999.
Foster bevarade de yttre fasaderna men byggde om interiören helt. Hans första förslag var ett stort tak över hela huset, men han ombads att ge byggnaden en kupol. Han ritade en kupol av glas och stål där två spiralramper leder besökarna upp över plenisalen. I mitten hänger en kon av speglar som leder ner dagsljus i salen och som också fungerar för ventilationen. Inne har spår av historien bevarats, bland annat klotter från sovjetiska soldater 1945.
Innan ombyggnaden slog konstnärsparet Christo och Jeanne-Claude in hela huset i tyg sommaren 1995, en händelse som lockade miljoner besökare. Kupolen har blivit en av Berlins mest besökta platser och en symbol för demokratisk öppenhet, eftersom medborgarna kan se ner på sina representanter. Riksdagshuset visar hur en historisk byggnad kan få en ny betydelse genom samtida arkitektur.