Riddarhuset
Adelns samlingshus i Stockholm är ett av Sveriges vackraste 1600-talshus. Den rödbruna fasaden med sandstenspilastrar efter holländsk förebild bär upp ett svängt säteritak. Huset blev en mall för den svenska stormaktstidens byggande.
Riddarhusordningen 1626 gav adeln en egen organisation, och den behövde ett hus för sina möten under riksdagarna. Den franske arkitekten Simon de la Vallée började rita huset 1641, men han dödades i ett gräl året därpå. Tysken Heinrich Wilhelm fortsatte, och 1653 anlitades holländaren Justus Vingboons, som gav huvudfasaden dess utseende. Jean de la Vallée, Simons son, ritade det svängda taket. Huset stod färdigt 1674. Det byggdes av tegel med detaljer i sandsten.
Fasaden är tvåvånig och indelad av korintiska pilastrar som går genom båda våningarna, med kapitäl och fönsteromfattningar i sandsten. Mitten markeras av en gavel och inskriften Arte et Marte, med konst och krig. Taket är ett så kallat säteritak, ett brutet tak med en låg övervåning, och Jean de la Vallées svängda variant blev ett nationellt motiv. Inne finns Riddarhussalen, där adelns ätter har sina vapensköldar på väggarna, omkring 2 300 stycken. Taket i salen är målat av David Klöcker Ehrenstrahl med en allegori över Svea.
Riddarhuset var platsen för adelsståndets överläggningar fram till ståndsriksdagens avskaffande 1866. Huset ägs fortfarande av adeln och används för möten och konserter. Byggnaden blev en förebild för svenska herrgårdar och stadspalats, och säteritaket spreds över landet. Riddarhuset visar hur holländsk klassicism kom till Sverige och blev en del av den svenska stormaktens bildspråk.